Situationen i Socialdemokraterna är den här: Valnederlaget är så förintande att det kommer att kräva personoffer. Att bara fortsätta med samma uppsättning i ledningen är otänkbart. SSU:s krav på att hela partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande var därför av den karaktären att de utpekade knappast kunde bemöta det med motargument. För vad är det för ledare som inte vågar pröva sitt förtroende i det egna partiet?
Ja, det ser i alla fall ut som ledare som desperat klamrar sig fast vid makten och den egna positionen. Alltså hade Mona Sahlin inte mycket att välja på. Men när locket till debatten om personfrågor nu är lyft kommer hon att få titta ner i en kokande häxkittel av inre konflikter, av både politisk och personlig karaktär.
En försmak kom redan igår, från det Sahlinkritiska och vänsterinriktade partidistriktet i Skåne. Riksdagsledamoten Morgan Johansson, som leder en av partiets krisgrupper, pekade i Sydsvenskan ut finansministerkandidaten Thomas Östros som huvudansvarig för valnederlaget. Flera medier refererar också kritik som riktas mot partisekreteraren Ibrahim Baylan. Både Baylan och Östros har fått sina jobb av Mona Sahlin, och delvis handlar det om en inlindad kritik mot partiledaren.
Det har hittills ansetts strida mot partietiketten att öppet kritisera Mona Sahlin, eller kräva hennes avgång. De spärrarna borde vara försvunna efter beskedet att en valberedning ska pröva alla positioner i S-ledningen. Kommer det därmed att välla fram en flodvåg av avgångskrav riktade mot Sahlin? Det är inte säkert, för de många Sahlinkritikerna i partiet saknar en viktig förutsättning för palatskuppen: en trovärdig efterträdarkandidat.
Det är ekande tomt på namn som skulle kunna ta över efter Sahlin. Och det är ännu tunnare för den som letar i riksdagsgruppen. Och att en S-ledare sitter i riksdagen är en förutsättning, med tanke på det parlamentariska läget. Sahlin kan kanske klara sig på grund av bristen på alternativ, men det gäller inte hennes närmaste krets, där flera kommer att förlora sina positioner.
Ovanpå detta planerar Mona Sahlin att initiera en omfattande politisk förnyelseprocess, som också kommer att utlösa konflikter i partiet. I en SvD-intervju idag pekar hon ut skatterna, välfärden och näringspolitiken som områden där partiet måste våga tänka nytt. Sahlins förhoppning är att det katastrofala valresultatet ska tvinga fram insikten om att partiet måste byta riktning. Partiet fick många röster av arbetslösa och sjuka, men måste också nå de väljare som tycker att ”livet funkar”.
Om Mona Sahlin vågar tala fritt om en sådan förnyelse så kommer det att mötas av kritik från partivänstern, som uppfattar den sortens förändringar som en vridning åt höger. Det blir i så fall en strid både om Mona Sahlins person och om hennes politik. Bara bristen på utmanare kan rädda henne förbi det slagfältet.
Göran Eriksson analyserar politik i SvD. goran.eriksson@svd.se
