Vid analyser av långtidsförsök med höstvete som sträcker sig tillbaka till 1960-talet har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, upptäckt ett kraftigt minskat innehåll av järn, koppar, zink och krom i åkerjorden.
Försörjningen av järn och koppar, men även zink och mangan, bedöms nu i många jordar vara otillräcklig för växtens behov och kan leda till minskade skördar.
- Vi ser inga skördeökningar längre och det här är nästan genomgående på många åkrar. För att lyckas bibehålla dagens höga produktion och samtidigt förse konsumenterna med näringsrika livsmedel behöver vi berika jorden med de mineraler som lakats ur, säger Holger Kirchman, professor vid SLU.
- Det kommer att innebära en jättestor omställning för jordbruket, men det är nödvändigt.

När forskarna analyserade höstvetekärnor i brödsäd fann de en nästan 50-procentig minskning av järninnehållet sedan 1960-talet.
Holger Kirchman påpekar att foderindustrin inte längre accepterar svenskt spannmål som djurföda utan att tillsätta mineraler.
Men samma spannmål används utan motsvarande tillsatser som brödsäd i många livsmedel.
Därför vill SLU-forskarna nu ta ett samlat grepp med andra forskningsgrenar för att utreda hur folkhälsan påverkas.
- Vi har efterlyst siffror från humansidan men inte fått några. Personligen är jag helt säker på att en stor del av svenska folket lider av mineralbrist. För en person som inte idrottar går det inte att täcka behovet med en vanlig kost utan att få i sig alldeles för mycket kalorier, säger Holger Kirchman.

- Jag måste vara självkritisk. Vi har agerat fel, vi har gödslat för grödans behov och inte för att klara människors och djurs mineralbehov. Någonstans har det gått snett, säger Holger Kirchman.
Historien om 1900-talets jordbruk är hittills en framgångssaga. Med stadigt växande skördar har hungersnöden trängts undan och jorden lyckats mätta större delen av sin snabbt växande befolkning.
Men allt fler rapporter om stagnerande skördar tyder på att dagens metoder nått sin gräns.
Växten suger i första hand upp mineralämnen via det vatten som tas upp i roten. När jorden utarmas räcker inte detta. Växten tvingas då anstränga sig och utsöndra ämnen som frigör jordens mineraler.
- När jordarna utarmas är inte heller den förmågan tillräcklig för att klara dagens höga produktion, säger Holger Kirchman.

Och utarmningen av mineraler fortsätter. Tester med traditionell NPK-gödsling (kväve, fosfor och kalium) avslöjar markant minskade kopparhalter på bara tio år. Fortsätter man som i dag och inte ersätter de mineraler som förs bort med skörd och naturlig urlakning kan jordarnas förråd av koppar, zink och molybden utarmas helt inom 100 år, visar SLU-forskarnas resultat som nyligen redovisades vid Kungliga skogs- och lantbruksakademien.
Den enda lösning som Holger Kirchman anser är realistisk är att anrika de mineraler som behöver tillföras jorden.
- Om vi ska ha ett odlingssystem efter våra önskemål, som inte bara är naturvård och lek, och producera så mycket som vi nu gör, så behöver vi anrika de ämnen som behövs industriellt.