”Jordgubbar 15 kr/liter.” Det var eftermiddag utanför köpcentret på Öland och det attraktiva eftermiddagserbjudandet fick det att vattnas lite i munnen på oss som gick förbi. Men redan en halvtimme senare hade priset sänkts till 10 kronor, och nu kånkade ivriga kunder iväg hela lådor med bärkartonger.

Jordgubbarna var söta och fina, men utbudet var för stort och skulle inte klara natten. I det läget skapade sänkt pris en jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Tyvärr är en fungerande marknad med en sådan flexibel prissättning närmast utrotningshotad i våra vanliga matlador. Där lockar centralt fastställda kampanjpriser oss istället att köpa storpack som fyller allt större och svårmanövrerade kundvagnar. Väl hemma hamnar enorma mängder av den mat vi förköpt oss på i slaskhinken: runt 60 procent av hushållens matavfall slängs i onödan.

Fjärran är franska torgmarknader där perfekt mogna och ätfärdiga tomater självklart säljs billigare än de som klarar sig till i övermorgon.

Det stora matsvinnet i butikerna som SvD berättat om i en artikelserie är en närmast övertydlig följd av att ett fåtal dominerande matkedjor lyckats sätta priskonkurrensen ur spel.

Istället för att rabattera det som börjar bli gammalt, eller moget, väljer handeln att prisa ut sig och slänga det som blir osålt i soporna.

Det skapar förstås också jämvikt på marknaden. Skillnaden är att utbudet minskas på konstlad väg så att priset hålls uppe, och därmed är det i slutänden konsumenterna som via andra varor betalar även för den mat som aldrig får mätta någons mage. Ingen hänsyn tas till den skada på miljö och klimat som maten orsakat i en lång produktionskedja.

Den av branschen själv påhittade bäst-före-märkningen är en viktig del i strategin. Denna märkning som inte ska blandas ihop med ”sista förbrukningsdag” har inte mycket med vare sig matsäkerhet eller varans livslängd att göra, men påverkar ändå konsumenterna genom sin förmenta aura av vetenskaplig auktoritet.

Möjligheten att själv känna, lukta och smaka är för länge sedan avskaffad på de hermetiskt förpackade matbitarna.

När den brittiska regeringen förra året presenterade en strategi för att garantera livsmedelsförsörjningen fram till 2030 framhölls behovet av att minska svinnet under hela matens väg från jord till bord.

Även tillverkare, distributörer och handel kan tvingas att bidra genom allt från färre mängdrabatter till mindre lockande förpackningar. Där var det inte bara konsumenterna som skulle utbildas och kasta mindre i soporna.