Minns inte längre vem som sagt det eller var jag läst det, men nu skulle tipset prövas. Jag rullade gamla dagstidningar och ställde ner dem tätt intill varandra i en plastpåse, likt bränslestavar i en reaktor. Så ställde jag påsen i en kartong och hällde en rejäl slurk tändvätska över tidningarna. Nu fick de dra åt sig vätskan. Papperstidningen suger, skulle somliga yngre säga.

Jag höll mig lite diskret bakom huset i medvetande om att folk som gick förbi på vägen kunde bli nervösa av att se någon tillverka brandbomber. Man får förstå dem.

De kunde inte veta att min fru och jag bestämt oss för att högtidlighålla minnet av sommaren, som enligt almanackan tar slut på söndag, genom att tutta eld på brännhögen som blivit osedvanligt stor denna växtkraftiga sommar. Sällan har vi fått såga och klippa bort så många überstora buskar och grenar.

Här handlar det inte om en liten hög med kvistar och löv i ett hörn av trädgården utan en rejäl bröt av timmer och trall, av buskar och bråte. Och så en del sånt som man antagligen inte får bränna.

Vi hade redan förberett repliken om det skulle passera en kommunal miljöinspektör: ”Men se så präktiga medborgare vi är! Vi eldar just under de två veckor som är öppen eldsäsong enligt er hemsida! Vi kan väl kvitta det ena mot det andra? En medborgerlig präktighet mot lite miljöbus … goa inspektör’n.”

Men ingen inspektör, vare sig kommunal eller självutnämnd, dök upp.

Det kopiösa regnandet i somras och nu i höst är både bra och dåligt för trädgårdseldare, (”har både en ner- och en uppsida”, som det heter i affärskretsar). Å ena sidan är hela naturen fuktig som en regnskog och risken att bli uthängd i lokaltidningen – ”De startade skogsbranden” – är försvinnande liten. Å andra sidan är det desto svårare att sätta fyr på högen.

Att hälla på bensin lite här och där leder bara till ett kort uppflammande hopp i form av ett sjuhelsikes svoosh. Sedan är det lika drypande otänt som förut.

Nej, rullade brandbomber ska det vara, men de tar sin tid att tillverka eftersom gamla tidningar har en tendens att locka till läsning. OS i London dök upp igen liksom kungakronorna med provokationstext, vaccinvägrarna i Järna och mycket annat stort och smått.

Allt skulle läsas, rullas och brännas och vi insåg att detta oplanerat började ta formen av en ritual: sommarens växter och texter kremeras tillsammans.

Se där den gamla gungställningens trasiga överdel, frid över den. Se där den brustna solstolen, stora tallens grenar och de en gång blommande syrenerna. Låtom oss reflektera över alltings förgänglighet …

Nåja, röken från en trädgårdsbrasa kan tyckas förgänglig där den driver ut över fjärden, men lukten sätter sig inte bara i kläderna utan också i håret och på huden. Den är just rök och inte rökelse. Så efter ritualen, som tar hela dagen, lämnar vi kläderna utanför huset och går in och duschar tillsammans.

”Se så vi sparar vatten genom samutnyttjande” tänker vi säga om den där miljöinspektören dyker upp. ”Kvitt?”

Lars Ryding är fd kvalitetsredaktör och utrikeschef på SvD. lars.ryding@svd.se