I dag presenterar Läkemedelsverket nya rekommendationer om hur vården bör lindra smärta hos döende. Myndigheten går igenom vilka läkemedel och strategier som är bäst, med ger också råd i ett mer kontroversiellt ämne: palliativ sedering - nedsövning av patienter i livets slutskede.
För Socialstyrelsen, som arbetar med nya föreskrifter om livsuppehållande åtgärder, kommer verkets initiativ som en blixt från klar himmel, skriver Dagens Medicin.
- Det är olyckligt att vi inte fick veta något, eftersom det är jätteviktigt att vi som myndigheter kommer fram till ett gemensamt budskap, säger avdelningschef Anders Printz, till tidningen.
Han reagerar på att Läkemedelsverket inte bara håller sig till läkemedelsbehandlingen utan också går in på hur vården bör vara utformad. Exempelvis rekommenderar Läkemedelsverket att två specialistläkare ”med god insikt i patientens sjukhistoria” gemensamt fattar beslut om nedsövning av en döende. Sådana beslut kräver stor kunskap och erfarenhet, och två expertläkare skulle öka säkerheten, enligt Läkemedelsverket.
- Läkemedelsverket har säkert inte gjort en felaktig bedömning, men vi borde ha blivit informerade. Frågor som dessa är extremt viktiga och skapar lätt oro. Därför får det aldrig finnas oklarheter eller skillnad i vad myndigheterna tycker, säger Printz till Dagens Medicin.
Mårten Forrest, informatör på Läkemedelsverket, säger att Socialstyrelsens kommer att ta ett bredare grepp om området än vad Läkemedelsverket gör. Myndigheten såg därför inga skäl att invänta Socialstyrelsen.
- Det är bra för vården och inte minst för patienterna och de anhöriga att de får någonting konkret att hålla sig i, säger han till TT.
Socialstyrelsens nya föreskrifter om livsuppehållande åtgärder kommer först till sommaren. De nuvarande är från 1992.
Vissa frågor återstår fortfarande att reda ut mer grundligt innan föreskrifterna kan presenteras, säger medicinalråd Torsten Mossberg till Dagens Medicin.
Frågan om vården inför livets slut ställdes på sin spets tidigare under året, när två svårt sjuka patienter skrev till Socialstyrelsen och frågade om de hade rätt att slippa sin livsuppehållande behandling och om de i så fall om de hade rätt att bli nedsövda inför döden. Var detta okej eller skulle deras läkare riskera att bli misstänkta för mord?
Den ena personen, en man sjuk i nervsjukdomen als, tog själv sitt liv innan Socialstyrelsen hann svara. Den andra, en 32-årig totalförlamad och respiratorbunden kvinna, fick beskedet att hon hade rätt att säga nej till livsuppehållande vård och att hon dessutom hade rätt att få sina symtom lindrade inför döden, med nedsövning om läkare fann detta bäst. Kvinnan valde då att dö, stilla och nedsövd, några dagar efter beskedet.
