Med ett öörrrrn försvinner bananen ner i diskhon. Kaffesumpen går samma öde till mötes och efter fem sekunder är den svarta klumpen ett minne blott. Ljudet, som påminner om en ansträngd mixer, tystnar och det enda som hörs är vattnet från kranen.

–Det är bra att låta det rinna några sekunder så att allt försvinner, säger Daniel Holking.

Han och sambon Henrietta Löfgren installerade sin avfallskvarn för två månader sedan. Daniel Holking är miljöansvarig i bostadsrättsföreningen Lilla Isprinsessan, i Hägersten i södra Stockholm, och föreningen funderar nu på att installera kvarnar i alla lägenheter.

Sedan Daniel Holking köpte kvarnen har turerna till soprummet blivit betydligt färre.

– Det är bra för personer som är miljömedvetna och lata, vi har hal-verat antalet soppåsar, säger han.

Matresterna som mals ner, färdas sedan i avloppet till Stockholm vattens anläggningar. Där rötas resterna till biogas och kan sedan användas som drivmedel till bussar. Slammet från anläggningarna kan sedan användas till att täcka över övergivna gruvor.

–När man komposterar förvandlas ju allt till jord, men här tar man till vara på allt, säger Daniel Holking.

I september förra året slopade Stockholm avgiften och kravet på anmälan för privatpersoner med avfallskvarn för att uppmuntra fler stockholmare att använda systemet. Då hade ett 40-tal stockholmare avfallskvarn. Folkpartiet vill införa ett hyr/köpsystem för att locka ännu fler att installera avfallssystemet. Men alla är inte lika positiva till förslaget.

Catarina Östlund, handläggare på miljörättsavdelningen på Naturvårdsverket, tycker att avfallskvarnar är ett bra alternativ i jämförelse med att bränna soporna. Men hon tycker att det är ännu bättre att skicka avfallet till en biologisk anläggning.

–Då kan du göra jord av avfallet som sedan kan användas i jordbruket. Det malda avfallet från en avfallskvarn blandas med allt annat i avloppet. Risken är då att avfallet blir giftigt. Slammet kan då bara användas till att täcka över övergivna gruvor i Norrland.