Vem är ansvarig?

– Det är BP som får stå för fiolerna, säger Jonas Fejes, marinbiolog och ansvarig för oljeskadegruppen på IVL Svenska miljöinstitutet.

Olyckor vid oljeriggar täcks inte av den oljeskadefond som FN-organet International Maritime Organization, IMO, upprättat. De har en fond på två miljarder dollar för eventuella olyckor med fartyg till havs.

– Alla oljetransporter betalar en avgift till IMO, för eventualiteten att en olycka kan inträffa. Men fonden täcker alltså inte olyckor vid riggar, säger Jonas Fejes.

Han säger också att USA är stenhårda när det gäller oljeutsläpp.

– Efter Exxon Valdez införde de en Oil pollution act som är ett benhårt regelverk vad gäller oljeutsläpp på amerikanskt vatten.

På BP säger man att ansvarsfrågan kommer att utredas.

– Oljeriggens ägare Transocean har också ett ansvar men hur det fördelas är alldeles för tidigt att säga, säger Sheila Williams, pressekreterare på BP.

BP har inget externt försäkringsbolag utan täcker kostnaderna själva.

– Vi har resurser för den här sortens utgifter, det är allt jag kan säga.

Hur lång sträcka kommer att drabbas?

– Jag har gjort en enkel beräkning och tror att drygt 145 mil kust fågelvägen kommer att drabbas, men det kan bli det dubbla med uddar och vikar, säger Jonas Fejes, marinbiolog och ansvarig för oljeskadegruppen på IVL Svenska miljöinstitutet.

Vad ska man göra med all olja?

– Det finns flera metoder att ta reda på oljan, säger Jonas Fejes.

Dispergering

Amerikanska myndigheter planerar att försöka sänka oljan med kemikalier, dispergering. De tillsätter ytspänningsnedsättande medel så att olja lättare kan brytas sönder till små droppar som blandas ut i vattenmassan och så småningom hamna på botten – en metod som inte är tillåten i Sverige.

Förbränning

Båtar försöker också samla ihop oljan med hjälp av länsar som de fäster på båtarna.

– Lyckas de samla ihop ett tillräckligt tjockt skickt av olja tillräckligt snabbt, så att inte de lätta brännbara kolvätena hinner avdunsta, så kan man bränna upp oljan.

Då släpper man en napalmfackla från en helikopter ner i oljan som sedan får brinna upp.

– Rökplymen kommer att vara giftig och innehålla obrända kolväten, det kommer även finnas restprodukter kvar i havet, men i det här fallet är det ändå en ganska bra metod, säger Jonas Fejes.

Pumpa upp

Om det inte blåser för mycket, det vill säga mer än fem sekundmeter, går det att låta oljan driva in mot stränderna och fånga upp den där med hjälp av skärmlänsar.

– Där lägger man en skimmer strax under ytan, den ser ut som en stor tallrik. Oljan som rinner in i tallriken pumpas upp i båtar eller simbassänger med hål i botten. Oljan hamnar vid ytan och vattnet i botten, vattnet kan sedan släppas ut igen, säger Jonas Fejes.

Oljelakan

Sverige har utvecklat en from av strandlakan som läggs ut på stränderna vid oljeutsläpp.

Man täcker helt enkelt känsliga stränder med ”strandlakan”.

–Oljan lägger sig på lakanen – som är vattengenomträngliga – sedan är det bara att rulla ihop dem och ta hand om avfallet, säger Jonas Fejes.

Metoden är dock ny och han är osäker på om den kommer att användas i USA.

Hur sanerar man naturen?

– När oljan väl hamnat på stränderna är det främst handkraft som gäller. Det finns såklart maskinella, mekaniska och kemiska hjälpmedel att ta till, men naturen är känslig och tål oftast inte det, säger Jonas Fejes.

Han säger att det är människor utrustade med murarslevar, borstar, skrapor och hinkar som får göra jobbet.

– Det är extremt jobbigt, tungt,kladdigt och luktar starkt.

Hur sanerar man djuren?

– Det är väldigt svårt att få ett fullgott resultat när det gäller fåglar, men för att främst kanske stilla vår egen oro brukar man lägga ner stora insatser på att rädda fåglar, säger Jonas Fejes.

Till att börja med är det bara de fåglar som är mest illa däran som går att fånga in, de som är utmattade och påverkade.

– De transporteras till en tvättanläggning där det tar två till tre personer en timme att göra rent fågelns fjädrar med vatten och diskmedel.

Fågeln förs sedan till en rehabiliteringsanläggning för några veckors uppsikt. Drygt 50 procent av fåglarna överlever detta, stora fåglar har större chans att klara sig.

Om man sedan ser till vilken överlevnadsgrad de har i det fria så ser det ännu mörkare ut. Vilda sjöfåglar som skrakar har en extremt låg överlevnadsgrad – en procent klarar den första vintern. Av de stora fåglarna, som pelikaner och svanar, överlever fler än hälften och kan reproducera sig igen.

Vad kommer det kosta?

Sanering?

– Det är omöjligt att spekulera i, säger Jonas Fejes.

Han jämför med fartygsolyckan utanför Bornholm 2003 då det kinesiska fartyget Fu Shan Hai krockade med ett annat fartyg och 1 500 ton bunkerolja läckte ut.

Då påverkades 38 kilometer strand som 1 500 människor hjälptes åt att sanera.

– Det kostade 80 miljoner kronor för kustbevakning och räddningstjänst. Ungefär hälften av den summan stod försäkringsbolag för. Och nu talar vi om minst 1450 kilometer strand...

Även Ulf Svahn, vd för branschorganisationen Svenska Petroleum Institutet (SPI) menar att det är svårt att uppskatta hur stora kostnaderna kommer att bli.

– Det beror helt på hur stor omfattningen är och det kan man aldrig förutspå det i den här typen av situationer.

Enligt Ulf Svahn är det tre faktorer som avgör slutnotan – hur stora mängder olja som läckt ut, om man kan få stopp på flödet och framför allt – om oljan når land.

Enligt BP själva kostar insatsen i nuläget 6 miljoner dollar per dygn.

– Men det är en siffra som kan öka, säger Sheila Williams, pressekreterare på BP:s huvudkontor i London.

Riggen?

Enligt amerikanska analytiker kan olyckan framför allt påverka ägaren till oljeriggen ­ det schweiziska företaget Transocean. Enligt uppgift till nyhetsbyrån Reuters kostar det cirka 600 miljoner dollar att bygga en ny rigg och det är oklart hur snabbt företaget kan återuppta produktionen.

Hur kommer drabbade att kompenseras?

– Det är för tidigt att säga, men vi kommer naturligtvis att göra en plan för det när det är dags, säger Sheila Williams på BP.

Kan det hända igen?

Intresset för att hitta nya oljefyndigheter ökar hela tiden.

– Man letar på mer otillgängliga ställen, i det här fallet 1 500 meter under ytan, det är klart att det blir svårare att kontrollera och att riskerna blir större för olyckor, säger Jonas Fejes.