KOLUMN | Onsdag 13 oktober
December månad närmar sig - årets stora köpfest. Leksakskatalogerna och reklambroschyrerna svämmar över brevlådan och uppslukar min sexåring.
- Mamma, jag vill ha prinsessbarbien, prinsbarbien, hästen med vagnen och husbilen!
- Jag vet inte, det blir faktiskt 1 500 kronor.
- Är det mycket pengar, mamma?
 | Anna Larsson Kolumnist, Svenska Dagbladet |
I västvärlden (Nordamerika och Västeuropa) bor 20 procent av världens totala befolkning men vi förbrukar 80 procent av jordens naturtillgångar. Sedan 1945 har konsumtionen i Sverige ökat nästan fem gånger. Förra året handlade vi för 40,2 miljarder under julmånaden, 11,3 miljarder mer än en genomsnittlig månad.
Jag tillhör 60-talisterna. De som skulle göra klassresan 2.0 och uppfylla föräldrarnas oförverkligade drömmar. De som fick allt. Utan någon vidare ansträngning.
Den bortskämda generationen. Som växte upp i ständig högkonjunktur. Som lånade till stereon utan säkerhet och hade pengarna i fickan samma dag (men som missade den småstilta texten om 30 procents effektiv ränta, oops!). En ekonomins värstinggeneration, enligt min bankkontakt. Sämst av alla på att spara. Och när vi lånar pengar betalar vi ogärna tillbaka dom (hur ska man ha råd att amortera med den räntan?).
Generation Slösa vars barn i genomsnitt har 617 leksaker vid fem års ålder. Hälften av dom i plast från en välkänd hamburgerkedja. En hamburgerkedja som skänker bort dataspel samtidigt som vissa skolor inte ens har råd att dela ut blyertspennor till eleverna. En multinationell hamburgerkedja som har snappat upp det här med hållbar utveckling och därför gör reklam om fred och kärlek. Samtidigt som sopbergen på restaurangerna växer.
Jag tillhör en generation som tillåter att våra småbarn matas med vuxenreklam om hudprodukter och deodoranter när de går på bio för att se Karlsson på taket.
Generation Övervikt. Inte bara vi själva och våra barn utan även våra husdjur lider numera av gäddhäng och hängbuk. En djurskötare larmade nyligen i tidningen Metro:
- Katter behöver stimulans för hjärnan annars blir de uttråkade och ser maten som den enda ljuspunkten.
Det ligger en del i det. Även för oss 60-talister. Det är dags för lite kreativt motstånd. Om vi ska slippa viktväktardiet och lightprodukter och skapa en bättre värld som är rimlig att leva i för alla.
Det insåg den avhoppade reklammannen Kalle Lasn redan i slutet av 80-talet då han startade sin organisation Adbusters Media Foundation och några år senare instiftade Buy Nothing Day. I dag har den växt till en alternativ internationell högtidsdag. I Sverige kallas den En köpfri dag och firas den sista lördagen i november.
Antireklamtidningen Adbusters finns att köpa i välsorterade svenska tidningsbutiker. Vid sidan av tidningen driver organisationen en webbsajt, nätverket Cultural Jammers Network samt och kanske främst producerar så kallade subvertisement - antireklam. Med hjälp av donerade pengar visas och sänds antireklamen i kommersiella medier i USA och Kanada. När det tillåts. Paradoxalt nog har hittills alla stora TV-bolag utom CNN nekat att sända filmerna.
- Vet du, säger jag till min dotter. Under vår livstid förbrukar en av oss lika mycket som 100 indier gör tillsammans. Det är dags att tänka till. Behöver vi verkligen alla saker vi köper?
Vi svenskar väger tungt på den globala gungbrädan. I år ska vi börja julfirandet med att inte köpa någonting under 24 timmar den 30 november. Gör det du också.
PS Socialstyrelsen utreder fortfarande händelserna kring tvillingarna som dog vid födseln på sjukhuset i Åbo som jag skrev om i min förra kolumn. Utredningen offentliggörs kring månadsskiftet november/december.
