Den marina bordningsstyrkan var ett villkor från Socialdemokraterna för att den 8 juni gå med på en förlängning av den pågående flyginsatsen över Libyen. Uppgörelsen mellan alliansregeringen och Socialdemokraterna och Miljöpartiet låg till grund för riksdagens beslut att förlänga Libyeninsatsen i 90 dagar till den 27 september.

Därmed ställdes en bordningsstyrka på 40 personer till Natos förfogande för att upprätthålla vapenembargot mot Libyen. Sverige har visserligen tidigare haft marina fartyg med bordningsstyrkor i Adenviken med dess lätt beväpnade pirater. Men i det här fallet är förhållandena annorlunda.

Eftersom inget svenskt militärt fartyg kunde sättas in i Medel- havet inom 90 dagar så måste svenskarna baseras på något annat lands fartyg. Nato ställde också högre krav eftersom man ska kunna borda smuggelfartyg som gör våldsamt väpnat motstånd. Därför rekryterade Försvarsmakten i juni bordningsstyrkan från ett av Sveriges hemligaste förband, Särskilda operationsgruppen (SOG).

Officerare i SOG har tidigare övat och arbetat ihop med Storbritannien och Frankrike som bägge deltar med stora fartyg utanför Libyen. Enligt SvD:s militära källor tog därför Försvarsmakten de första kontakterna med dem, men svaren blev att de hade bordningsstyrkor ombord.

Nästa alternativ var det italienska hangarfartyget Guiseppe Garibaldi. Men fartyget drogs tillbaka och ersattes av mindre fregatter. Samtliga tre tillfrågade länder reste också juridiska frågetecken inför att ha icke- nationell trupp i sin kommandokedja.

Nu har insatsen nått halvtid utan att någon svensk bordningsstyrka sänts iväg. Det har fått Natos vicebefälhavare för Europa, generalen Richard Shirreff, att ge definitivt besked om att den svenska styrkan inte kan baseras någonstans. Enligt SvD:s källor framförde Shirreff nyligen detta genom ett brev till ÖB Sverker Göranson – samtidigt uttrycktes Natos uppskattning över det övriga svenska deltagandet.

Socialdemokraternas utrikes- företrädare Urban Ahlin vill inte kännas vid att bordningsstyrkan är ett bakslag. Han understryker att Nato i maj hade denna som ett av fyra prioriterade områden där Sverige också kunde bidra.

–Detta är inget misslyckande för Sverige eller Socialdemokraterna. Om det är någon som misslyckats är det Nato som först sagt att man behövt styrkan men sedan inte kunnat bereda plats för den, säger Urban Ahlin men tillägger:

–Det är också möjligt att förhållandena ändrats och att behovet inte är så stort av styrkan nu.

Sedan 31 mars har Natokoalitionen genomfört hela 7200 flygräder men endast 221 bordningar till havs. Enligt besked från Natos Europakommando nyligen till länderna i Libyenkoalitionen så behövs det framför allt flyg som kan spana och göra markangrepp.

Utrikesminister Carl Bildt (M) skriver på sin blogg att de svenska flygspaningarna blivit allt viktigare. ”Hur det kommer att bli med en eventuell fortsättning av detta och våra övriga bidrag (...) har vi ännu inte haft anledning att ta ställning till, men i nära samråd med riksdagen tillhör det självfallet uppgifterna för de närmaste veckorna”, skriver utrikesministern.