När jag var liten fanns dagböcker i skinn med lås i form av hjärtan. Låsen gick att pilla upp hur lätt som helst, inga lås egentligen utan symboler för att det som stod i boken var till för den som hade nyckeln. En dag var det hemliga dagboksskrivandet försvunnet och under 80-talet raderades beundran för dr Freud och hans psykoanalys. Det läkande i att väcka liv i minnen genom fria associationer ersattes med handfasta härochnu-terapier.
Så gjorde nätdagboken entré under pseudonymen blogg. I den formulerar sig skribenten, liksom i den inbundna varianten, utan problematisk självcensur. Idén om det goda i att regelbundet yppa sina innersta tankar var tillbaka. Fast nu når de fria associationerna överallt med ett knapptryck, vilket är bra mycket större spridning av dr Freuds praktik än han kunnat hoppas på.
Analysobjektet har inte längre bara en enda analytiker, som osynlig kan sitta och sova bakom soffan. Nu har tusentals mottagare möjlighet att dela med sig av sin dagbokstolkning via kommentarfunktionen.
Och det gör de. Borta är nyckeln. Och det hjärtformade låset. Den som skrivit en stavelse om bloggare har fått veta att den lever.
Magnituden av de reaktioner som kommer gör intryck. Få grupper är så bra på att bevaka sitt territorium som bloggarna som vaktar bloggosfären. Själva antalet utskällningar eller omfamningar, ger känslan av att tala med hela globen. Men lika närvarande som bloggarna är, lika frånvarande är deras läsare. Bara 8 procent av Sveriges befolkning läser minst en blogg i veckan. Bland 15- till 19-åringarna läser en fjärdedel, bland dem över 50 år 1 procent.
Bloggosfären bygger till stor del på att bloggarna läser varandra, en elitstudiecirkel som någon uttryckte det. Det modifierar känslan av kontakt med det analyserande folkdjupet, men introspektion har heller aldrig varit en folklig sport.
Den roligaste, polack-skåningen på mj.barczyk.se/blog, är efter några år som bloggare ett problem på spåret: ”Att följa många bloggar är problematiskt om man inte spenderar ett par timmar om dagen vid datorn. Skippar man att besöka sin RSS-läsare under 2–3 dagar (som jag just gjort) så har man 200 till 300 inlägg att gå igenom.” Och då blir, som alla tidningsmakare vet, redigeringen viktig.
En av bloggens bloggande läsare håller med: ”Jag gjorde ett litet test för skojs skull. Och skrev in ordet ‘sex‘ i en rubrik. Statistiken rakade i höjden. Rubriken är enormt viktig, om man jagar trafik till sin blogg.”
Dr Freud har ännu en anledning att le. Sex fungerar fortfarande lika bra. Och så visste han att den som fördjupar sig i fri association får räkna med att avsätta åtminstone en timme om dagen. Det handlar fortfarande om att ha råd att ha tid, fast själva psykoanalysen blivit gratis.
Fast man undrar ju över vart den hederliga ångestneurosen tagit vägen.
Mycket från de digitala divanerna verkar handla om ren ilska.
