GENÈVE Skolstart om hörnet, och nu gäller det för sjuåringen att jobba för att få behålla fjäderpennan. Inte läsplattan eller datorn utan den smäckra bläckpennan som ger så vacker skrift. Det låter helt befängt, men sådan är vår schweiziska skolverklighet.

En dag i juni kom Gustave hem med ett litet certifikat i handen, rosig om kinderna och sprickfärdig av stolthet. Han hade fått sitt första ”Permit Plume” – tillstånd att skriva med fin bläckpenna. Efter månaders träning med blåkladdiga fingrar hade han och fem andra i klassen blivit så pass duktiga att hantera denna tjusiga penna att de fått ”bläckpenna-körkort”.

Milda makter, utbrast jag. Vad är detta för slags skola? Vilket århundrade lever de i? I Sverige har vissa skolor helt skippat pennan och gått över till läsplatta för att lära eleverna skriva, och här ska sjuåringarna lära sig skriva med gammaldags bläckpenna! Snacka om digital backlash.

Sedan har jag fått justera mitt kritiska omdöme något. Gustave har vuxit flera mognadsmässiga centimetrar av att kunna behärska tekniken, och sitter nu och formar en massa ord i en anteckningsbok. Stimulerad och stolt. Tydligen helt nöjd med sin pennkunskap.

Vad är bäst? Här i Schweiz används pennor och papper för att lära sig skriva när man börjar skolan. Eleverna tränar, tragglar, suddar, kämpar och blir ibland rosenrasande när bokstäverna inte vill sig. Fröken rättar med illande rött och ibland är noggrannheten överdriven. Det spelar väl ingen roll om u:et inte vilar exakt på raden. Dessutom kommer de ju att nyttja datorer i framtiden och bara använda penna för att skriva sin namnteckning, muttrar jag ibland.

Man kan göra som i Sollentuna som lagt pennan åt sidan och lär sjuåringar att skriva med hjälp av läsplatta eller datorer. Bokstäverna blir omedelbart läsbara, eleverna slipper mödan att forma bokstäver för hand och det frustrerande suddandet är glömt. Det hävdas att eleverna får mer tid att tänka på vad de skriver i stället för hur de skriver. Förespråkarna säger att lärandet ger möjlighet till djupare diskussioner, och att det blir lättare att skriva med penna senare då finmotoriken utvecklats. Att gå direkt på tangentborden tros kort sagt leda till bättre skolresultat.

Möjligen stämmer det. Fast jag är skeptisk. Det finns knappast några vetenskapliga bevis för att skolresultaten blir bättre, och kanske är det ännu svårare att lära sig skriva med penna när man väl vant sig vid bekvämt tangenttryckande. Kanhända är det inte heller bra att sitta med näsan mot en skärm hela dagen för barnens utveckling. Och det är viktigt att lära sig skriva för hand, man har inte tillgång till dator var man än befinner sig i livet. Därför verkar det vettigt att börja med penna, och fortsätta eller komplettera med digitala hjälpmedel.

Så blir det för Gustave nästa år när bläckpennan får sällskap av datorer i skolan. Tills dess gäller det att behålla pennan av stål. Tro det eller inte: Fortsätter eleverna inte att skriva väl med bläckpennan dras det flotta ”Permis Plume” in.

Gunilla von Hall är SvD:s korrespondent i Genève. gunilla.von.hall@svd.se