Björnen var förr vanlig i hela Skandinavien. Men när allmogen fick jakträtt och började försvara sin boskap i skogen försvann den snabbt från alla mer bebodda områden. På många håll försvann den redan i slutet av 1700-talet.

Detta var resultatet av en medveten utrotningskampanj. 1864 infördes skottpeng på björn som motsvarade värdet av en hel ko. Björnens kött och skinn var tillsammans värda lika mycket till. Mellan 1856 och 1893 utbetalades en sådan smärre förmögenhet för 2 605 björnar.

I början av 1900-talet höjdes dock röster mot en utrotning, och så småningom ledde detta till att björnen fredades. 1930 fanns drygt 100 björnar kvar i spridda bestånd i Härjedalen, Västerbotten och Norrbotten.

1942 hade antalet stigit till 300 och 1981 infördes en strängt reglerad licensjakt.

I dag jagas björnen med kulgevär, gärna i kraftig kaliber. Förr i tiden fångades björnen i ett så kallat lämugilder eller björnläm, som bestod av uppgillrat slagvirke. Andra metoder var trampsax och björnspjut. Senare sköts ofta björnen direkt i idet.