Onsdag 11 maj 2011. I det svenska kulturrådets bostad i Moskva träffas ett 15-tal nätaktivister för att diskutera internets framtid i Ryssland. Bland de inbjudna finns oppositionella och bloggare, bland annat en känd organisatör av de senaste årens protester som flera gånger fängslats av polis.

Men samtidigt som deltagarna diskuterar ryska myndigheters censur på nätet väntar polis utanför. När kvällen är över stoppas både gästerna och de svenska diplomaterna. Polisen kräver att få se id-handlingar och tar uppgifter om vilka personer som deltagit.

Ett halvår senare, inför valet till Duman i december, anklagas ambassaden både i statstelevisionen och i tidningen Pravda för att i maskopi med CIA lägga sig i Rysslands inre angelägenheter. Sveriges kontakter med demokratiaktivister kritiska till Vladimir Putin beskrivs som ett försök att få unga ryssar att göra uppror mot makten.

– På något sätt lyckades tv-programmet få det till att ambassaden i hemlighet försöker bygga upp ett nätverk av inflytelseagenter i Ryssland. Det är så klart inte sant och vi har varit helt öppna med vad vi gör, säger ambassadrådet Bengt Eriksson, som själv pekas ut i dokumentären.

Det Sida-finansierade projektet i Moskva är en del i den svenska regeringens allt större fokus på utländskt demokratiarbete. En strategi finns för just Ryssland, men sedan 2009 satsar regeringen också på ett särskilt bistånd till nät- och demokratiaktivister. Detta bistånd har ökat från 100 miljoner kronor 2009 till 150 miljoner förra året och 215 miljoner kronor i år.

Mycket av detaljerna kring biståndet är dock hemligt. I flera fall är både vem som får pengar och i vilka länder de verkar skyddat av sekretess. Skälet är enkelt: både regeringen och Sida ser en risk att mottagarnas säkerhet hotas om uppgifterna avslöjas.

– Diplomatiskt kan det uppfattas som att vi lägger oss i andra länders inre angelägenheter. Men det är också viktigt att biståndet sker på mottagarnas villkor. Det finns en risk att mottagaren misstänkliggörs och anklagas för att gå en annan stats intressen, säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M).

Ett av de projekt som får svenska biståndspengar är anonymiseringstjänsten Tor – ett verktyg för att undvika censur och övervakning på nätet. Sida bidrar med 4,9 miljoner kronor för att både utveckla tjänsten och sprida den via usb-stickor och cd-skivor till aktivister.

Och pengarna är välkomna. En katt- och råttalek pågår, där flera repressiva stater försöker stoppa tjänsten.

– Vi kallar det en kapprustning på nätet, en kapprustning som vi tidigare inte velat gå in i. Nu har vi bestämt oss för att göra det eftersom vi inte gör någon nytta om vi blockeras, säger Linus Nordberg, svensk programmerare som arbetar med Tor.

Kapprustningen blev i början av året tydlig i Iran. Flera gånger har de iranska myndigheterna blockerat tjänsten, vilket fick Tor att lansera ett tillägg som gör att Tor-trafiken inte längre ser ut som vanlig krypterad trafik.

– Det blir som att flyga under radarn, säger Linus Nordberg.

Tor deltog i mitten av april på Stockholm Internet Forum – en internationell konferens om frihet på internet som den svenska regeringen tagit initiativ till. Men även om både UD och Sida ser biståndet till tjänsten som en framgång råder också utrikessekretess kring stora delar av stödet.

– Det finns risk för individer i det här projektet om vi röjer det och det skulle motverka syftet, förklarar Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka.

Att svenskt stöd till demokratiaktivister är känsligt visar också den ansökan som svenska ambassaden i Moskva gjorde inför diskussionskvällarna förra året. ”Den största risken är att Sverige och ambassaden uppfattas som alltför aktiva och anklagas för att lägga sig i Rysslands inre angelägenheter”, står det i dokumentet. Lösningen blev att bjuda in representanter för alla partier, men maktpartiet Enade Rysslands ungdomsförbund tackade nej – kulturrådets bostad sågs helt enkelt inte som en neutral arena.

Ett annat exempel är Svenska institutet i Alexandria, Egypten. Även SI ger stöd till demokratiaktivister, men verksamheten i Egypten har flera gånger angripits på bloggar och i medier.

– De har varit en del helt felaktiga artiklar, där man bland annat kopplat samman oss med den israeliska säkerhetstjänsten och anklagat oss för att ”förföra” egyptiska ungdomar med svenska ideal. Men inget av det där stämmer ju, säger Cecilia Sternemo, vice chef på SI i Alexandria.