I spåren av ett allt mer intensivt och storskaligt jordbruk har växt- och djurarter decimerats och i många fall helt utrotats under de senaste 50 åren.

Vid en inventering 2005 var 1700 av jordbrukslandskapets arter hotade och uppsatta på artdatabankens röda lista. Det handlar om allt från däggdjur och fåglar till fjärilar, insekter, lavar och svampar. Förvånansvärt lite är känt om orsakerna.

På senare år har miljöfaktorer som bristen på diken och trädbevuxna öar insprängda i åkrarna framhållits allt mer. Samtidigt har problemen med kemikalieanvändningen tonats ned.

Men i en ny studie där forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet samarbetat med kolleger i sju andra EU-länder visade det sig att kemiska bekämpningsmedel fortfarande efter decennier av regleringar är den faktor som tydligast kan kopplas till utarmad artrikedom.

Av 13 studerade faktorer, där allt från antal grödor och avkastning till användningen av handelsgödsel kartlades, var det genomgående två som kunde kopplas till minskad artrikedom: bekämpningsmedel mot insekter och svampar.

–När hänsyn tagits till en mängd andra faktorer ser man ändå en effekt av insektsmedel och svampmedel, säger Sönke Eggers vid SLU som är en av forskarna bakom studien.

För att återställa den biologiska mångfalden finns det, enligt forskarna, ett akut behov av att jordbruket i hela Europa omvandlas så att det blir en minimal användning av gifter. Studien presenteras i tidskriften Basic and applied ecology.

Studien har genomförts i nio olika områden i Sverige, Estland, Polen, Nederländerna, Tyskland (två områden), Frankrike, Spanien och Irland.

På platser där ekologiska odlingsmetoder används eller där andra naturvårdande insatser gjorts har antalet arter av växter och skalbaggar ökat, men däremot inte antalet fågelarter.

–Det beror sannolikt på att det skadliga trycket från omgivningen oftast överskuggar de lokala insatserna när det handlar om mer rörliga arter som däggdjur, fåglar, fjärilar och bin, säger Sönke Eggers.

Ola Jennersten som är biolog vid Världsnaturfonden pekar på att det även andra faktorer än kemikalier hotar mångfalden.

–Det är jättebra om man får bort kemikalierna, men ekologiska metoder kan också innebära hot. Mekanisk ogräsbekämpning som upprepas ofta slår till exempel hårt mot landhäckande fåglar som sånglärka och tofsvipa.

Enligt den nya studien var dock effekten av detta mindre än av kemikalieanvändningen.

Omvandlingen av jordbrukslandskapet till stora enheter där en och samma gröda odlas på väldiga arealer är ett annat hot mot artrikedomen. I dessa områden är avsaknaden av en varierad miljö med olika träd, gamla stubbar, gräs och buskar av ondo.

På andra håll hotas arter istället då små jordbruk läggs ned och ängs- och hagmarker beskogas.

–Ordet är heterogen. Det gamla småskaliga jordbrukssamhället med många små åkrar, olika grödor, varierade betesmarker och trädgårdar var helt idealiskt när det gällde att skapa en stor artrikedom, säger Ola Jennersten.