Mardrömsvrål, ryckningar, självmordsförsök och växlande av identiteter var bara några av de symptom som Sture Bergwall, då känd som Thomas Quick, visade upp på den psykiatriska avdelningen på Säter.

Han har själv sagt att det var för att få bekräftelse från sina psykologer som han började bekänna mord han inte begått.

LÄS MER: Sture Bergwall: ”Att tala sanning har befriat mig”

LÄS MER: Anhöriga kräver nytt ljus över Quick

Samtidigt gav det honom också en möjlighet att få nästan obegränsat med mediciner. Anna Dåderman, medicine doktor i rättspsykiatri och docent i psykologi, har granskat Thomas Quicks journaler och kontakter med vården sedan 1973. Hennes granskning har använts i de resningsansökningar som skickats in till hovrätten. Hon fick uppdraget av Sture Bergwalls advokat Thomas Olsson när hon arbetade som lektor i beteendevetenskap på Polishögskolan.

– Thomas Quick har sedan tonåren haft en lång och väldokumenterad period av missbruk och experimenterande av olika sorts läkemedel. Man borde veta inom vården att man inte förser den typen av personer med mediciner på det här sättet, säger hon.

En person som Thomas Quick påverkas kraftigt av bensodiazepiner, lugnande medel, och Anna Dåderman har i sin genomgång tolkat att han i stort sett fick obegränsad tillgång till det på Säters sjukhus.

Flera år av kraftig medicinering har enligt henne varit avgörande för att erkännandena om mord tillslut kom.

– Först fick han mardrömsliknande fantasier som sedan förstärktes. I terapin kan man då fylla på vissa luckor som fanns. Det går också att plantera in falska minnen som blir verkliga när man är så väldigt påverkad av mediciner. Till slut hamnar patienten i ett mardrömsliknande tillstånd där man har tappat verklighetsförankringen, säger hon.

En sak som förvånade Anna Dåderman var att det som på Säter tolkades som framsteg i terapin i själva verket mest troligt var biverkningar av medicinen. Det kunde handla om att Thomas Quick fick kraftiga ångestanfall eller började uppträda som olika personligheter. I terapin beskrevs det som att han kom närmare förträngda minnen och att det var positiva signaler.

– Det var inte konstigt att hans psykiska tillstånd försämrades. Vissa av de preparat han fick ger just den här typen av biverkningar. Kombinerat med andra preparat blir det kaos i hjärnan. Det är väldigt oprofessionellt att han fått så mycket läkemedel, säger hon.

Hon frågar sig också varför vårdsituationen på Säter kunde tillåtas vara så stängd som den var. Samma läkare vårdade Quick under flera år och han hade i stort sett fri tillgång till både läkemedel och terapisamtal.

– Varför tillsattes det aldrig någon extern expertgrupp bestående av kritiskt skolade forskare som kunde granska terapimetoderna utifrån vetenskapliga grunder? Istället blev det den här täta gruppen kring honom som fick ställa diagnoser, medicinera och ge terapi, samtidigt som de hade kontakt med polisen. Till slut trodde alla på det här och började samarbeta.

Valium och stesolid är exempel på preparat som ger hallucinationer. Xanor ger biverkningar som inkluderar ett självstympande beteende, vilket stämmer in på Quick som försökt skära sig själv vid flera tillfällen. Gråt- attacker, depersonalisation (osäkerhet på den egna identiteten) och självmordstankar är andra biverkningar av de läkemedel som Quick fått.

Advokat Thomas Olsson är kritisk till Säters behandling av Quick och strävar nu efter att få till ett friande i samtliga domar, för att sedan låta pröva Quicks behov av psykiatrisk vård.

– Säter kommer nog att erbjuda strid, men det beror mest på att de inte kunnat göra upp med sin egen roll under den här tiden, säger han.

Erik Kall är överläkare på den rättspsykiatriska avdelningen på Säter. Han säger att han har svårt att kommentera detaljer om intagna patienter på grund av sekretessen. Därför väljer han att svara generellt på SvD:s frågor om Thomas Quicks medicinering. Han nekar bestämt till att någon patient skulle ha fri tillgång till mediciner.

– Absolut inte. Vi är alltid restriktiva med medicinering. Det görs en noggrann bedömning om patienten är i behov av medicinerna eller inte. Det är sjuksköterskan som gör den bedömningen, säger han.

Använder ni er fortfarande av den typen av objektsrelationsterapi som Thomas Quick fick?

– Det är mer beroende på vilken terapiform som psykologen är förtrogen med.

Vad händer om han frias från de mord han dömts för?

– Då är han fortfarande dömd till rättspsykiatrisk vård och det blir i så fall en fråga för förvaltningsrätten.

TV: Se rekonstrutionen av Levi-mordet med Quick från 1996

Läs mer om fallet Quick:

Läs mer om fallet Quick: