En bluffaktura som skickas i ett försök att lura ett företag eller en privatperson på pengar. En försäljning över nätet som aldrig ger köparen som betalat någon vara. Eller en förslagen sol-och-vårare som lurar av en änkeman hans slantar med kärlek som vapen.

Så kan de se ut, bedrägerierna som ökar. Bara under förra året blev 3 procent av svenskarna lurade på pengar eller värdesaker, enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning.

Det motsvarar ungefär 216 000 personer i vuxen ålder. De flesta blir lurade på mellan 2 000 och 10 000 kronor men i 4 procent av fallen har någon blivit lurad på 100 000 kronor eller mer.

Mest utsatta för brotten är personer med utländsk bakgrund, ensamstående föräldrar och män eller kvinnor som inte har gått ut gymnasiet. Av de 8 000 personer som misstänktes för bedrägeri 2010 var majoriteten män; 21 procent var kvinnor, enligt Brottsförebyggande rådet.

Många bedragare klarar sig undan helt. Johanna Hagstedt, utredare på Brå, konstaterar att bedrägerier är en typ av brott som ofta är svåra att lösa eftersom vittnen sällan finns.

– Det stora problemet är att du med hjälp av internet kan skicka 400 mejl vilket kan ge 400 polisanmälningar. Men om polisen inte hittar någon misstänkt gärningsperson är det svårt att lösa, säger hon.

Kammaråklagare Hans Ihrman vid Riksenheten mot korruption har tidigare arbetat vid Ekobrottsmyndigheten och har lång erfarenhet av ekonomisk brottslighet. Han säger att en och samma bedragare kan göra sig skyldig till ett stort antal brott, och ofta i olika delar av landet.

Många bedragare är otroligt aktiva. Målsäganden känner sig kanske dum och de utsatta förstår inte alltid ens att de har blivit utsatta för brott.

Brottslingen kan ha en viss fördel i rättssalen – en egenskap som gör en framgångsrik bedragare är förmågan att dupera.

– Bedragare är ofta belevade och verbala människor. Nu är jag lite cynisk, men om domstolen kan identifiera sig med den misstänkte som person, om den personen liknar människor man normalt omges av, så lyssnar man mer än vad man gör på exempelvis en rysk hallick, säger Hans Ihrman.

Även polis och åklagare kan ha en föreställning om att kvinnor inte begår brott.

Advokat Mats Österholm, som företräder de två männen i länkade atikeln, är övertygad om att kvinnor lättare kan dupera sin omgivning:

– Ingen tror att en blond, på ytan trevlig kvinna kan vara en ekonomisk brottsling.

En annan svårighet i domstol när det gäller ekonomisk brottslighet är att ledamöterna kan bli vilseledda av den misstänkta om att det egentligen hade blivit en bra affär om bara inte polisen hade kommit och avbrutit det hela.

– Gränsen mellan en dålig affär och ett brott kan vara hårfin, säger Hans Ihrman.

Ekonomiska brott mot staten, som större skattebrott och bokföringsbrott, utreds av Ekobrottsmyndigheten, men när det huvudsakliga brottet är bedrägeri, som oftast drabbar privatpersoner, hanteras det normalt av den vanliga åklagarmyndigheten. Den misstänkta kvinnan i länkade artikeln hade tre aktiebolag som gått i konkurs, men har inte näringsförbud.

– Ofta har företagen ingen egentlig verksamhet, utan man har dem för skenets skull, som ett brottsverktyg, säger Hans Ihrman.