Gunnel har knappt något minne av när polisen körde iväg med henne mitt i natten, förhörde henne och satte henne i ett litet häktesrum.

–Jag minns bara att jag sade åt dem att ta hand om katten.

Men fängelset är nog bättre än ett äldreboende i alla fall.

Gunnel.

Nu sitter Gunnel på sin rullator vid anstalten Ljustadalen i Sundsvall. Hon har varit ålderspensionär i tolv år och hennes hem nu är en cell. Anstalten är omgiven av skog och motorväg. Här finns unga kvinnor, men även Gunnel och en annan medfånge på runt 70 år.

På den öppna anstalten handlar allt om rutiner. Klockan sju ringer klockan. Gunnel stiger upp.

–Men det blir inget kaffe innan vi har räknats in. De måste kolla så att ingen har rymt.

Anstalten kan verka fri. Men inskränkningen av friheten är själva straffet. Inga stängsel finns här, bara osynliga barriärer. Fångarna får inte gå längre än till åkern på ena sidan och förråden på den andra. Den tredje ”muren” markeras av blå soptunnor. En gräns som ibland flyttas någon meter beroende på sopgubbarna.

Gunnel berättar nöjt att hon får göra ett undantag.

–Jag får gå på vägen på fram-sidan eftersom jag har rullator.

På lördagarna ordnas bingo i fängelset. Vinsterna: telefonkort, chokladkakor och sköljmedel. Åtråvärda saker som de inte får via Kriminalvården.

Gunnel säger att personalen tar hand om henne, men att saker kan förbättras. Bland annat saknas en hiss.

–De borde även ta bort trösklarna, jag guppar varje gång med rullatorn.

Gunnel tänder en mentol- cigarett på en fastkedjad tändar- anordning. Hon får inte ha tändstickor.

Hon berättar att personalen låser avdelningen på kvällen. Så kvart över nio skyndar Gunnel ut för sista cigaretten.

–Det gäller att hinna med dödsoset, säger hon och skrattar till.

Gunnel har haft hjärtinfarkt, kärlkramp, stroke, malignt melanom och kol. Hon har sökt nåd hos regeringen av hälsoskäl, men nekats.

–Jag tycker att det är vansinne att jag måste sitta här. Men fängelset är nog bättre än ett äldreboende i alla fall.

Som ålderspensionär har hon inte arbetsplikt. Men hon vattnar och dammtorkar ändå för elva kronor i timmen. Vattenkannorna ställer hon på rullatorn.

–Jag försöker tjäna ihop pengar till hemresan, eftersom man inte får färdtjänst från anstalt.

Gunnel tror att åldern gör att hon behandlas med respekt. Hon brukar tala med yngre fångar om att de kan förändra sina liv.

–Jag har fått två stycken att sluta röka faktiskt.

Sveriges äldsta kvinnliga fånge är, mot sitt nekande, dömd för grov misshandel till fängelse i nio månader. Åklagaren menade att hon slagit en yxa, med den trubbiga sidan, i huvudet på en anhörig. Själv säger hon att det var en olycka.

Gunnel går in i fängelset igen. Kvällen ska avslutas framför tv-n.

–Favoritprogrammet är CSI, jag älskar kriminalare.

Fotnot: Gunnel har valt att inte ha med sitt efternamn.

Rullator i finkan - alla artiklar i serien