Plötsligt ligger bilen upp och ned på åkern, intryckt efter volten nedför slänten. Kompisen bredvid har brutit nacken och David Roos, då 18 år, förstår inte vad som hänt när han kryper ut ur vraket.

– Jag hade tänkt att det inte kunde hända mig och hade en övertro på bilen, säger han i dag om olyckan.

Då hade han nyss tagit körkort. Bilen, en skruttig gammal Opel cabriolet, hade med hjälp av silvertejp klarat besiktningen. Den här dagen tänkte han inte på hastigheten utan tog en kurva på en 70-väg i kanske 90 kilometer i timmen.

– Jag hade omedvetet förträngt min riskmedvetenhet och anpassade inte hastigheten, säger han.

Mirakulöst nog blev vännen återställd. David Roos har haft hjärninfarkt och minnesproblem. I början efter olyckan fick han en flashback av krossat glas så fort t-banan bromsade in.

David Roos är ett exempel på hur vår rädsla sällan är rationell. Han var helt orädd som 18-åring, trots att han som ung man statistiskt sett ofta är en högrisktagare i trafiken. I stället drabbar oron kanske desto fler barnfamiljer som ska åka långa sträckor upp mot fjällen på igenkorkade vintervägar under sportlovet.

Men bilden som möter oss i medierna, med familjer som utplånats i en olycka, är missvisande. Det säger Östen Johansson, statistiker på Trafikverket.

– Sportlovsveckorna är faktiskt den delen av året med minst trafikdöda och väldigt få olyckor. Under 2010 hade vi en period på 18 dagar med noll döda i trafiken, säger han.

Orsaken: De som åker upp mot fjällen är kärnfamiljer, ofta två föräldrar med barn, vilka är nyktra och ofta kör en ny säker bil med antisladdsystem och sidokrockkuddar.

– Har man råd att hyra stuga i fjällen har man även råd med en ganska bra bil. De som kör rishögar i Stockholm har inte råd med någon fjällstuga, säger Östen Johansson.

Men även under resten av året lever de skötsamma förarna ett tryggare liv på vägarna än vad kanske många tror, menar Johan Strandroth, trafikanalytiker på Trafikverket.

– Att skötsamma bilister dör tillhör undantagen. Mer risktagande bilister omkommer varje dag, men tas inte upp i media utan ligger bara och tickar på i statistiken, säger han.

Statistiken som Trafikverket har tagit fram åt SvD visar att en liten grupp bilister är extremt överrepresenterade. I Sverige kör mycket få onyktra, en av femhundra bilister. Ändå står de för en tredjedel av dödsolyckorna. I snitt blir risken för en allvarlig olycka 1 000 gånger större med en promille alkohol i blodet.

De fyra procenten som inte har bälte står för en lika stor del av dödsfallen. Lägger man även till de som kör mer än 30 kilometer i timmen för snabbt så står riskgruppen totalt för mer än sex av tio dödsolyckor.

Det lönar sig faktiskt allt mer att vara skötsam i trafiken. Det är i den skötsamma gruppen som andelen döda har minskat kraftigt under de senaste årtiondena. Bara sedan i mitten av 90-talet dör nästan hälften så många bilister efter att sidoområden rensats, mitträcken satts upp, hastigheterna har sänkts och bilbältesanvändningen slagit igenom närmast totalt.

– Systemet var mer orättvist förr, oavsett om du skötte dig eller inte så råkade du illa ut, säger Johan Strandroth.

– Vägarna blir säkrare, men vi har inte lyckats lika bra med gruppen som inte sköter sig.

Trafikverket har för SvD:s räkning även gått igenom samtliga dödsfall med skötsamma förare år 2010 och kommit fram till att få dödsfall orsakats av dem som kör riskfyllt.

– Det är bara i två eller tre fall som risktagande farligare bilister vållat dödsfall hos skötsamma bilister. Oftast drabbas de själva av sitt beteende, säger Johan Strandroth.

När det gäller de skötsamma förarna är de största riskerna sladd utan antisladdsystem på en vinterväg utan mitträcken, att man av trötthet kör rakt ut i en korsning eller in i fel körfält. Enligt en undersökning nyligen, utförd av Sifo och beställd av Statoil, kör fyra av tio fast de är trötta.

Nu ska regeringen, efter hårdare krav från EU, slå fast nya mål för trafikdödligheten. Enligt Johan Strandroth kommer antagligen målet för 2020 bli en halvering av dödstalen.

– Det är ett väldigt ambitiöst, men fullt möjligt mål.