Sverige babyboomar och medierna svämmar över av goda råd. Ibland får man känslan av att det är landets första babyboom… men sådana har inträffat åtminstone en gång under nittiotalet och en gång under åttiotalet. För att inte tala om på fyrtiotalet. Och nu ska fyrtiotalisterna bli evigt unga mormödrar och farmödrar, så allt är som om det faktiskt händer för första gången.
P1 gav härom morgonen (20/10) rådet hur viktigt det är att barnfamiljer planerar så att de kan ”bo kvar”. Eftersom det prepubertala barnet behöver ”en egen vrå”, och för att inget barn mår bra av att ryckas upp med rötterna, ska föräldrarna se till att köpa en stor bostad från början.
Två dar tidigare uppträdde en psykolog i P1 och berättade hur viktigt det är att tillbringa tid med sina barn. Inlägget lät intressant till att börja med, i en tid då tabut att prata om hur svårt det är att få ihop familjeliv och jobb har brutits. Men kopplingen saknades. Det sades inget om riskerna med för långa dagar på dagis eller att barnen kan vinna på den sänkta skatten på hushållstjäns-ter. Psykologen nöjde sig med rådet till föräldrar att vara hemma så mycket som möjligt.
Tidningar är sedan fulla med vagnar som ser ut som månlandare, de klarar joggning, men inte normalsvensk vinter. Och designerkläder för bebisar, mobiler för mellanstadiet följt av trendsemestrar och högstatushobbies som behöver finansiering ända in i medelålder… Enligt den senaste lajfstajlspaningen (SvD 29/10) är det barnkammaren som står inför extreme makeover. ”Vid 35 har man en bättre ekonomi än vid 25, och då blir det naturligt att vi spenderar mer pengar på barnen”, kommenterade en designer.
Det begåvade i att skaffa sig en förmögenhet, förstår de flesta föräldrar själva. Såna råd borde kanske kallas dyra. Men råden nedan är noggrant utmejslade efter en privatsociologisk undersökning, vidtagen av mig, i mina kvarter och en del av resten av innerstan. Där många småbarnsföräldrar möjligen har tillräckligt med pengar men brist på annat. • Barn kan bo trångt, de gillar att vara där vuxna är. Det är föräldrar som behöver ”en egen vrå”.
• Barn behöver föräldrar som ser kopplingen mellan utgifter och tid. Om föräldrar inte förstår att höga priser, skatter och avgifter har samband med möjligheten att vara hemma med barnen kommer de att lida av dåligt samvete och slita ut sig.
• Barn behöver inte märkeskläder, de behöver
kläder. Till exempel ska de ha mössa när solen skiner och vantar när det snöar.
• Barn som skriker vill någonting. Det är lika onormalt för ett barn att skrika oavbrutet som det är för en vuxen. Ofta är de hungriga. Eller törstiga. Eller trötta. Ibland har de tråkigt. Det kan ingen designervagn råda bot på.
• Barn är inte döva, inte som regel. Föräldrar behöver därför inte HÖJA RÖSTEN vid helt vanliga konversationer. Håller man på med det kan det sluta med att barnen SVARAR PÅ SAMMA SÄTT. Det brukar trötta ut vuxna.
• Barn som bor i en storstad kan inte släppas lösa på trottoaren. Att springa efter och ropa är en konflikt. Att hålla dem i handen är ett tillfälle att vara tillsammans.
Och de här råden är helt gratis.
