SvD kan idag avslöja att många av de barnpsykiatriska slutenvårdsavdelningarna i landet bryter mot FN:s barnkonvention. Ofta flera gånger i månaden.

I konventionens artikel 37 står att ”särskilt skall varje frihets­berövat barn hållas åtskilt från vuxna”. Men regeln efterföljs inte. På flera håll blandas istället ungdomar med psykiskt sjuka vuxna, både systematiskt och i enstaka akutfall.

Den vanligaste anledningen är att ungdomarna anses så besvärliga att de inte går att hantera inom barn- och ungdomspsykiatrin. Men det finns också flera exempel på hur minderåriga flyttats till psykiatriska intensiv­vården, PIVA, eller regelrätta slutenvårdsavdelningar för vuxna – enbart på grund av plats- och personalbrist. Det har bevisligen hänt i till exempel Karls­krona, Växjö och Stockholm.

– Det stämmer. Vi har ett avtal med vuxenpsykiatrin och tvingas ibland skicka över unga patienter dit. Vissa gånger finns det inte tillräckligt mycket ­resurser och kunskap här, säger Eva-Britt Hallquist, verksamhetschef för BUP-kliniken i Stockholm.

Men många av de drabbade håller inte med. De vittnar om avdelningar med nästan lika många bältsängar som patienter. Om väggfasta inredningar och flerdubbla lås på dörrarna. Skillnaden är stor mot landets BUP-klinker där man enligt både läkare och patienter arbetar aktivt för att få bort ”sjukhuskänslan” och istället försöker förmedla trygghet i nära samarbete med föräldrarna.

För åtta år sedan stängdes då 16-åriga Sofia Åkermans barnpsykiatriska avdelning på grund av akut personalbrist. I sex månader lades hon därför in på en sluten vuxenklinik i Skåne. Hon är mycket kritisk till den hjälp som erbjöds där.

– Den som tror att det inte är skadligt att vårda barn på vuxenpsykiatriska avdelningar har fel. Miljön och stämningen är inte anpassad för ett barn. Brutalitet är vardag på ett helt annat sätt än inom BUP, säger hon.

– Dessutom är personalen inte utbildad för barnens behov och risken är stor att de unga som vårdas på den typen av kliniker får helt nya problem.

Trots det använder ett flertal landsting vuxenpsykiatrin som avlastningsplats. Det görs mer eller mindre konsekvent på klinikerna i bland annat Uppsala, Växjö, Karlskrona, Malmö, Lund, Jönköping och Stockholm.

I Jönköping anser ledningen till och med att det inte är ”försvarbart ur ett skatteperspektiv” att ha barnavdelningar som klarar alla verksamhetsformer.

– När ungdomarna är utåtagerande har vi inte rätt utrustning. Men det händer bara ett par gånger om året och då lånar vi ­ lokaler, bältessängar och så vidare från vuxenpsykiatrin. Annars skulle ju ett sådant rum stå oanvänt all övrig tid, säger Marit Gustafsson, verksamhetschef på BUP-kliniken i Jönköping.

Barnombudsmannen, Lena Nyberg, köper inte den argumentationen. Enligt henne är barnkonventionen tydlig – frihetsberövade barn och vuxna ska hållas åtskilda. Det spelar ingen roll hur långt det är mellan patientbesöken.

– Det här är ett brott mot konventionen. Bara för att platserna tar slut, eller för att din sjukdomsbild är ovanlig ska du ju inte behöva dö på kuppen. Så skulle ingen resonera om det var vuxna människor eller en sällsynt fysisk sjukdom vi talade om, säger hon.

Och krisen breder ut sig. Det spända läget gör att läkare och sköterskor på vissa håll mår så dåligt att det går ut över vård­kapaciteten. I Stockholm tvingades man nyligen stoppa all intagning till landstingets slutenvårdsavdelning eftersom flera sköterskor sjukskrivits eller sagt upp sig.

Minst en minderårig person har som en direkt följd av det flyttats till psykiatriska intensivvårdsavdelningen i Danderyd. En klinik som ironiskt nog har 18-årsgräns för den som vill hälsa på någon av patienterna. Den som inte är myndig kan således läggas och låsas in på en avdelning som anses olämplig för en frisk jämnårig kamrat att ens besöka.

– Jag är fullt medveten om att vårdformerna för de svårast drabbade patienterna behöver ses över. Förändringsarbetet har inletts, säger verksamhetschef Eva-Britt Hallquist.