När fyraårige Michel Rosmalm blir riktigt arg får han hjälp att lugna ner känslorna genom att gå iväg och leka i en mindre grupp. På förskolan Sunnans avdelning Bamse i Farsta är en extra stödperson avsatt i personalen.

– Han har väldigt starka känslor och därför har han fått den resursen, berättar Michels mamma Elin Rosmalm, som själv arbetar som förskolelärare.

På golvet sitter Michel, hans syster Melanie och två andra barn framför en magnettavla och läser upp siffror och bokstäver för barnskötaren Mitra Rouhani. Elin Rosmalm tycker att mycket på förskolan är bra – men barngruppen för stor:

– Personalen hinner inte se till allas behov, säger hon.

Skolverket har utvärderat hur förskolan har förändrats sedan läroplanen trädde i kraft för tio år sedan. Den slog fast att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara rolig, trygg och lärorik. I motsats till skolan ska det inte finnas mål för vad barnen ska ha uppnått vid olika tidpunkter.

Ändå visar utvärderingen att barnen bedöms allt oftare. 2002 hade bara var tionde svensk kommun infört individuella utvecklingsplaner för alla förskolebarn. I dag finns det i varannan kommun.

Att bedöma barnens prestationer strider mot läroplanen, säger Lena M Olsson, undervisningsråd på Skolverket som står bakom rapporten.

Utvecklingen är densamma i de flesta engelsk- och franskspråkiga länder: förskolan satsar mer på språkutveckling och matematik och blir allt mer en förberedelse för skolan. Då får annat stå tillbaka.

– Pedagogiken ska bygga mycket på leken, kreativa inslag, rörelse och utevistelse. Barn ska få lära sig med alla sina sinnen och inte bara med huvudet, säger Lena M Olsson.

I England har förskolan och skolan förändrats mycket under förre premiärministern Tony Blairs styre.

Mer fokus på läsa, skriva räkna – och fler prov, även för femåringar.

– Men forskningen visar inte på någon positiv kunskapsutveckling, snarare en negativ. Så det finns all anledning att vara kritisk, säger Lena M Olsson.

Ann-Christine Wallberg Roth och Annika Månsson på Malmö Högskola har granskat 82 slumpvis utvalda individuella utvecklingsplaner för barn i förskola och förskoleklass i fyra kommuner i södra Sverige.

Deras forskning visar att bedömningen av barnens personligheter ofta är mycket subjektiv. En flicka uppges vara ”yvig och okoncentrerad”, en annan ska ”lära sig att acceptera ett nej”.

– Även om vissa omdömen är positiva kan det bli kränkande formuleringar, säger Ann-Christine Wallberg Roth, universitetslektor på Malmö Högskola.

Den individuella utvecklingsplanen är allmän handling, det vill säga vem som helst kan i efterhand ta del av hur barnen bedöms.

– Då måste både vi som forskare och även föräldrar reagera på att barnens egenskaper bedöms – i strid med både läroplanen och barnkonventionen, säger Ann-Christine Wallberg Roth.

I barngruppen Bamse på förskolan Sunnan i Farsta går 19 barn. Inga-Lill Wass, biträdande förskolechef, hade önskat att gruppen var mindre, men tycker ändå att pedagogerna har tid för varje barn.

Och utvecklingsplanerna är ett bra verktyg, anser hon.

– Snarare upplever jag att de är en hjälp för att se vilka barn som behöver mer stöd, säger hon.

Michels mamma Elin Rosmalm upplever själv att hon inte alltid räcker till som förskolelärare: ”ibland blir det lite att man bara räknar in fåren”, säger hon. Även om hennes son får extra stöd är verkligheten ibland en annan:

– Extra stöd blir ofta i mån av tid.