Ok, nu skippar vi allt mångkulturellt lull-lull och talar, för en gång skull, klarspråk. Sanningen är att svenska skolor diskriminerar små barn. I svenska skolor:
tillåter vi att vissa flickor tvingas bära slöja (ja, faktiskt även på en del dagis).
vägras vissa flickor rätten att följa med klassen till simhallen.
får vissa barn inte själva välja om de ska äta griskött.
får vissa barn inte vara med på bildlektionerna.
får vissa barn inte vara med på musiklektionerna.
får vissa flickor inte delta i sexualundervisningen.
Flickors (och en del pojkars) mänskliga rättigheter kränks också i familjer. Flickor kontrolleras och äktenskap arrangeras utan att myndigheterna lyfter många fingrar.

Hur kan det få fortgå? Hur kan vi i Sverige tillåta att barns mänskliga rättigheter åsidosätts på grund av kulturell tillhörighet?
Få fullblodssvenskar men ganska många män och ännu fler kvinnor med invandrarbakgrund har samlats till konferens om hedersvåld i ABF-huset i Stockholm. Efter mordet på Fadime Sahindal
vaknade den svenska regeringen och satsade 160 miljoner som fram till år 2007 ska användas till att motverka hedersvåld. De flesta av konferensdeltagarna är eniga om att Sverige har blivit bättre på att ta hand om de akuta problemen, det vill säga flickor som hotas till döds av sina familjer. Men kritiken mot det förebyggande arbetet är massiv.
Sveriges regering har valt att inte förbjuda slöja i skolorna. De har också valt att tillåta religiösa friskolor. Och, menar flera av deltagarna, majoriteten av pengarna går till reaktionära invandrarrepresentanter i stället för progressiva organisationer som kämpar för förändring.

I all välmening utbyter svenska myndigheter åsikter med religiösa talesmän om olika åtgärder. I samtalen byggs en förståelse upp för de patriarkala kulturerna. (Det kan ju inte vara så lätt att vara man heller. Tänk bara på hur det känns att inte våga gå till spelbutiken när de andra skrattar åt att man inte har koll på sin dotter. Man måste förstå att allt inte kan ändras över en
natt. Värderingar tar tid att förändraetc.)
Och under tiden förminskas delar av en generation invandrade flickors (och pojkars) liv.
Vissa hävdar att det inte är någon skillnad på hedersvåld och det våld som svenska kvinnor utsätts för av sina män. Dumheter, säger Soleyman Ghasemiami som är ordförande för organisationen Barnen först. För hur många svenska flickor har misshandlats av sina bröder för att de har varit på disko? Och hur många svenska flickor har dödats av sin pappa, eller kusin, för att de har legat med någon utanför äktenskapet?

- Alla kulturer har inte samma värde och är inte värda respekt. Människor är det, men inte kulturer. Vi måste våga vara stolta och stå upp för vårt upplysta demokratiska samhälle, säger Azam Kamguian, ordförande i Londonbaserade Kommittén för försvaret av kvinnors rättigheter i Mellanöstern.
Men av rädsla för att framstå som invandrarfientliga har Sverige i stället i mångkulturens namn börjat tolerera intolerans. Och balanserar på gränsen till något ännu värre -
en slags omvänd rasism.