Strax innan lunchpausen var slut gick åklagaren Frieda Gummesson fram till rättens ordförande Per Kjellsson och berättade att de viktiga resultaten från SKL nu var klara. Men DNA-undersökningen visade inte det hon hade hoppats på – varken hårtussen i Arbogamammans hand eller djurhåren på den åtalade kvinnans kläder binder 32-åringen till brottsplatsen.

Om djurhåren skriver SKL att det är ”helt uteslutet” att de kommer från familjens katter. Och hårtussen kommer med stor sannolikhet från Arbogamamman själv.

– Den kommer inte från den åtalade, konstaterade åklagaren.

Eftermiddagens förhandling handlade, precis som i förmiddags, mycket om den åtalade kvinnans motiv. Hon var besatt av sin tidigare pojkvän, hade svårt att acceptera att han skaffat en ny flickvän och mådde dåligt över att han lämnat henne. I ett brev ska hon ha uppgett att hon fött sambons barn – något som åklagarna helt ifrågasätter.

– Slutsatsen som åklagarsidan drar är att brevet är ytterligare ett försök att knyta an till XX (sambon, red anm), säger Frieda Gummesson.

Enligt åklagaren planerade den 32-åriga kvinnan dådet i flera veckor. Redan i januari försvann en hammare från den lägenhet där hon hyr ett rum och den åtalade har erkänt att det var hon som tog den, ”men för att laga en cykel”.

Mordvapnet, som just var en hammare eller ett hammarliknande föremål, har aldrig återfunnits. Men åklagarsidan menar att det fanns flera möjligheter för kvinnan att göra sig av med mordvapnet och eventuellt blodiga kläder och skor – antingen i Stockholm direkt efter morden eller vid Skavsta flygplats innan kvinnan lämnade Sverige.

Enligt åklagaren har kvinna rekognoserat i området kring villan i Arboga i minst en månad. Grannar har gjort iakttagelser och person pratade en gång med en tysktalande person, berättar åklagaren.

Telefonsamtal och sms som den åtalade kvinnan skickat visar dessutom att hon befunnit sig i Arboga dagarna innan mordet. Den 14 mars – tre dagar innan brotten begicks – åkte hon till Arboga för att enligt åklagarsidan då begå brotten. Den gången gick det dock inte eftersom hennes tidigare pojkvän var hemma. ”Något satte käppar i hjulet”, var Frieda Gummesson kommentar.

Men den 17 mars åkte kvinnan återigen till Arboga, menar åklagarna. Det är också något hon erkänt – men i förhör har hon sagt att det var för att titta på en fornlämning. Med hjälp av telefonlistorna försöker dock åklagarsidan bevisa att det är omöjligt.

Enligt de telefonsamtal som gjorts från den åtalade kvinnans abonnemang befann hon sig i centrala Stockholm på eftermiddagen den 17 mars. Det gör att hon tidigast kan ha tagit 16.36-tåget till Arboga.

Ett senare telefonsamtal, strax innan klockan 20, visar att hon då befann sig i eller i närheten av Kungsör – tidpunkten stämmer helt överens med det klockslag då tåget tillbaka från Arboga passerar Kungsör.

Men det gör att det enligt åklagarna inte fanns tid att bege sig till fornlämningen som hon uppgett att hon gick till.

– Hon kan inte ha hunnit med det, säger Frieda Gummesson.

Morden på de två små barnen och mordförsöket på deras mamma måste ha inträffat mellan klockan 19.07 – då mamman för sista gången hade kontakt med sin syster på datorn – och klockan 19.18, då sambon av en tillfällighet kom hem.

Vid den här tiden ska en granne ha sett en person på garageuppfarten till huset – ”slutsatsen är att det här är en person som begår brotten”, säger åklagaren och fortsätter:

– Första gången blev hon bortskrämd, men hon kommer tillbaka senare.

I slutet av första dagen gav också försvaret sin sakframställan. Han nekar helt till att hans klient ligger bakom morden.

– Ingen tvekan om att det är en oerhört tragisk händelse. Det är bara det att det inte är den åtalade som är skyldig, säger försvarsadvokaten Per-Ingvar Ekblad och fortsätter:

– Den åtalade är inte den person som har de egenskaper som gör att hon hade kunnat begå de här brotten.

Rättegången fortsätter i morgon klockan 9. SvD.se rapporterar då direkt. Bland annat hörs Arbogamamman.