På öppna förskolan Solbacken i Hammarby sjöstad i Stockholm sitter mammor och barn i ring. Det är sångstund för regnbågsfamiljer. Men barnen är under ett år gamla så det är mammorna som klappar händer och sjunger. De flesta har fått barn genom insemination, och av dem SvD pratar med har bara en mamma inseminerats i Sverige.

–Eddi är gjord på Huddinge sjukhus. Det tog nästan ett och ett halvt år men vi hade tänkt på det mycket längre. Det kändes stressande, säger Pernilla Hammargren.

För Sara Jurås var väntetiden lika lång. Under tiden valde hon och partnern Petra Ström att åka till Danmark. De gjorde nio försök med inseminationer där men det blev inget barn. När de slutligen nått fram i kön i Sverige fick de hjälp med provrörsbefruktning.

–All väntetid är ju jättejobbig i den situationen, men vi är jätteglada att vi till slut fick hjälp, säger Petra Ström.

De säger att många runtomkring dem väljer att få barn nu. RFSL kallar den utveckling som skett bland lesbiska par de senaste åren för en babyboom.

–Det är ett trendbrott. Förra babyboomen på 90-talet var det många som skaffade barn tillsammans med ett bögpar. Men nu är det en annan sorts babyboom sedan lagändringen, säger Ulrika Westerlund, vice förbundsordförande.

Men att resorna till Danmark inte minskat förvånar henne inte, bland annat på grund av väntetiderna.

–Många som är lite äldre vågar inte chansa på det, säger Ulrika Westerlund.

Ett annat problemenligt RFSL är att det oftast bara är den ena kvinnan i ett par som får bli inseminerad. Skulle den andra kvinnan vilja bli mamma hjälper svensk sjukvård inte till.

–Anledningen brukar vara att i ett heterosexuellt par kan ju bara den ena bli inseminerad och man vill behandla lesbiska par likadant. Men det tycker vi är olyckligt. Exakt likadan behandling betyder inte alltid likvärdig, säger Ulrika Westerlund.

Flera av mammorna på Solbackens öppna förskola oroas över samma problematik.

–Om jag vill bli mamma måste jag åka till Danmark, men vi borde behandlas lika. Och det finns ju fördelar med Sverige. Det är till exempel en lättare process för partnern att bli förälder till barnet, säger Petra Ström.

Vid insemination i Sverige blir den andra kvinnan automatiskt förälder om hon godkänner behandlingen. Om man väljer att åka utomlands måste barnet adopteras av den kvinna som inte föder barnet.

Hanna Wallsten, med Levi 10 månader, åkte till Danmark för att hon inte ville vänta två år, som väntetiden var då. Men hon tycker det är krångligt att de måste granskas i efterhand.

–Jag tycker det är jobbigt med hembesök från socialen, det hade varit skönt om det var enklare, säger hon.

Ytterligare skillnader mellan Sverige och Danmark är barnets rätt att senare i livet få reda på vem donatorn var. I Danmark är det ett val kvinnan gör vid inseminationen, i Sverige är det obligatoriskt med öppen donator. RFSL menar att det är bra att den nya lagen kom, men det finns mycket kvar för att få lesbiska att stanna i Sverige.

–Eftersom lagstiftarna vill att till exempel barn i Sverige ska kunna ta reda på vem donatorn är så borde de se till att kvinnorna vill stanna här. Nu verkar flera lagar emot den första, säger Ulrika Westerlund, vice förbundsordförande.