I Oslo och Stockholm har USA etablerat en Surveillance Detection Unit (SDU). I Norge har den opererat från hemliga lokaler. Det är inte särskilt förvånande – så arbetade amerikanska underrättelseorgan redan under det kalla kriget då Stockholm var en tummelplats för agenter, spioner, flyktingar och avhoppare.

På USA:s ambassad på Strandvägen har personer arbetat under täckmantel förr – personal från Central Intelligence Agency, CIA. John Owens, som var chef för USA-ambassadens politiska avdelning 1974–1976, har i boken Frostens år från 1997, skriven av förre kabinettssekreteraren och ambassadören Leif Leifland, berättat: ”Som politiskt ambassadråd hade jag en mycket stor avdelning, men det vara bara ett par som kom från State Department (UD) och resten var CIA-personal som jag hade mycket litet att göra med”.

Utanför ambassaden bedrev CIA på 1960-talet verksamhet i företag på olika adresser i Stockholmsområdet. Det var bland annat en pr-byrå (Robert R Mullen & co) och en import- och exportfirma (Frazar Int). Från dem verkade CIA-personal som deep under cover operatives som sökte upp och förhörde avhoppare från Sovjetblocket. Även amerikanska Vietnamdesertörer kartlades.

Under 1980-talet blev jag själv vittne till hur amerikanska agenter övervakade och visste mer om tekniksmuggling från USA via Sverige till Sovjet än svenska myndigheter. Även Sovjet var väl underrättat och kunde tipsa en av sina tekniksmugglare om när Säpo skulle göra razzia, med klockslag och allt.

I Norge inleddes SDU:s verksamhet år 2000 och motivet sägs ha varit att skydda ambassaden. Två år tidigare hade bombattentat med USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania dödat hundratals människor och skadat tusentals. Terrordåden den 11 september 2001 avslöjade stora brister i underrättelse- och säkerhetsarbetet. I Sverige var USA-diplomater i början av 2000-talet mycket oroade över att vårt land var en potentiell fristad för islamister som förberedde terrordåd. USA har alltså inte saknat motiv för verksamheten. I Norge har flera tidigare säkerhetspoliser arbetat åt USA. Hur det är i Sverige vet vi inte, men ett liknande mönster vore naturligt.

Mera märkligt är att Säpo inte ska ha känt till verksamheten. Säpo samarbetar ju med amerikanska underrättelseorgan. Enligt uppgift till SvD ska därför inte heller regeringen ha känt till USA:s verksamhet – och än mindre ha godkänt den. Det väcker frågan om Sverige är herre i sitt eget hus – eller ville Säpo och regeringen inte veta?