Försvarspolitik spelar en undanskymd roll i svenska valrörelser, precis som vapenexporten. Sedan länge har frågor om ”fred/internationellt/försvar” harvat långt ned på listan över vilka frågor väljarna tycker är viktiga.

När valforskarna frågade väljarna inför senaste valet var det bara en procent som angav det som viktiga frågor för partivalet.

Det finns alltså tillfällen när en regering hyfsat lugnt kan leva med en svacka i försvarspolitiken, eller en kritisk diskussion om vapenexporten. Kanske till och med en avhoppad försvarsminister.

Det här är inte ett sånt tillfälle. Det sker just nu stora förflyttningar inom den svenska opinionen, och allt som har hänt är att Socialdemokraterna har bytt ut Håkan Juholt mot den till synes seriöse Stefan Löfven.

Moderaternas strateger söker tröst i att Löfven ännu inte presenterat något nytt politiskt program. När han gör det kommer stödet att minska, säger de och glömmer en sak.

Och det är att det just nu inte är Löfven och Socialdemokraterna som är pressade att presentera ny politik eller ta initiativ. Det är regeringen som plötsligt befinner sig i en situation där man behöver visa handlingskraft.

Men Fredrik Reinfeldt svarade på torsdagen nekande på om han tänker utnyttja Tolgfors avgång för att göra en större regeringsombildning.

De borgerliga partierna har ända sedan valet, i skydd av Socialdemokraternas utdragna ledarkris, kunnat leva på väljarnas stora förtroende för deras regeringsduglighet.

Men det bär inte ensamt längre, i SvD/Sifos marsmätning var Socialdemokraterna och Miljöpartiet större än de fyra allianspartierna tillsammans.

I det läget är det naturligtvis inte en ofrivillig – Tolgfors anger själv att han gick i förtid – ministeravgång som Fredrik Reinfeldt behöver. Och heller inte en diskussion om hur regeringen har hanterat Saudi-affären.

För frågorna försvinner inte med Tolgfors. Har regeringen kontroll över sina myndigheter? Har ministrarna kontroll över sina departement?

Hur mycket visste Sten Tolgfors, och hur mycket informerade han statsministern om?

Socialdemokraterna har de senaste veckorna haft nöjet att bara titta på och se hur det militära samarbetsavtalet deras egen regering slöt med Saudiarabien 2005 – kontroversiellt och kritiserat redan då – har exploderat i ansiktet på alliansregeringen.

Och det är en karamell som Socialdemokraterna ser ut att kunna suga på ett tag. Det pågår flera rättsliga utredningar och riksdagens konstitutionsutskott ska granska ärendet i höst.

Själva sakfrågan kommer med all sannolikhet att vara glömd av väljarna vid valet 2014. Men den kan ändå få betydelse, som förstärkare av en just nu nedåtgående trend för regeringen.