NEW YORK

I februari för snart tre år sedan styrde en man ett flygplan rakt in i ett lokalt skattekontor i Texas. En skatteinspektör dödades och tretton andra skadades när den flygande självmordsbombaren exploderade. Han lämnade efter sig ett brev där han skrev om sina skatteskulder och en långvarig tvist med myndigheten om hur mycket han var skyldig att betala i skatt.

PDT står för ”potentially dangerous taxpayer” och är den formella termen för den som uttalar hot mot, eller försöker skada folk på skattemyndigheten. Det är extremvarianten, men fyra av tio amerikaner har i undersökningar sagt att de är ”arga” över hur mycket skatt de måste betala. Där ingår både demokrater och republikaner; något fler av de senare. En majoritet uppger också återkommande att de tror att deras skattepengar är helt bortkastade, och slösas bort av regeringen.

I förra veckans presidentdebatt var ”skatt” det näst mest uttalade ordet, som kandidaterna sade 59 gånger. (Vanligaste ordet var ”people”.) Båda politiska partierna är överens om att skattesystemet bör reformeras och utfästelser om sänkt skatt är ett beprövat sätt att vinna olika grupper av väljare. De viktigaste valfrågorna är ekonomi, sjukvård, arbetslöshet. Och skatter. Den som ens andas om att höja skatter får lätt höra skällsord som ”Sweden”.

Skatteintäkter i USA utgör en mindre del av BNP än i de flesta andra industriländer, trots att statsskulden hela tiden stiger. Det är ett ämne som inte bara får politiker att ryka ihop, och hatet mot skatter går långt tillbaka, trots att amerikaner betalar mindre i skatt än i många andra länder. Framför allt går det att göra stora avdrag som pressar ner skatten, vilket särskilt gynnar dem som tjänar allra mest.

En förklaring till aversionen mot skatter är att det är svårare än i exempelvis Europa att se vad skattepengarna ger tillbaka. Sjukvården och utbildningen får betalas på egen hand och det är inte lika lätt att känna sig delaktig i en motorväg. En vanlig teori är att det handlar om en frihetslängtan och misstänksamhet mot staten. Men en historiker har också lagt fram att det från början handlade om slavägares ovilja att bli beskattade och därmed kontrollerade av delstater som skulle avskaffa deras inkomstkälla.

Undersökningar om skattevilja har visat att folk i första hand betalar skatt för att det är straffbart att inte göra det. Inte av någon slags glad solidaritet, alltså. I andra hand kommer funderingar kring vad man får ut av skatten och vad som är rättvist. Om politikerna sedan gör av med pengarna på ett sätt som skattebetalarna motsätter sig så blir de bortröstade, är tanken.

Som skattebetalare utan rösträtt kan jag bara stilla åse vad de federala skattepengarna går till. En femtedel går till världens största krigsmakt, som är dyrare än Kinas, Storbritanniens, Frankrikes, Rysslands och Israels tillsammans. Militären får en större andel av skattepengarna än vad sjukvårdsprogrammen för gamla, låginkomsttagare och deras barn får kosta, tillsammans.

Jenny Nordberg är journalist i New York. jenny.nordberg@svd.se