”Jag var jätterädd, men vågade inte säga nej”.
Så skriver en 17-årig tjej i den anmälan hon gjorde mot en konfirmandpräst i Karlstad stift. Hon var själv lite äldre än vanliga konfirmander, men sökte sig till kyrkan för att hon, som hon skriver ”var osäker, hade dåligt självförtroende och var en sökare inom religionen”.
I sin anmälan till domkapitlet, det organ inom kyrkan som utreder anmälningar mot kyrkans personal, beskriver flickan hur prästen blev som en fadersgestalt för henne. Efter en tid började prästen ge henne komplimanger för hennes kropp och en dag kysste han henne, något som blev början på en drygt ett års lång sexuell relation.
Polisanmälan lades ner och prästen fortsatte som präst.
Ett flertal incidenter av präster inom svenska kyrkan mot minderåriga har anmälts från de olika stiften under de senaste tio åren. Alla har inte lett till att prästen fått någon erinran, som är det mildaste straffet från Domkapitlet som utreder brotten inom kyrkan. Några enstaka fall har polisanmälts.
I Göteborg anmäldes två fall i början av 2000-talet, men båda gällde slutet på 90-talet. I det ena fallet hade prästen gett en minderårig pojke massage. Prästen avstängdes från sin prästutövning. I det andra fallet gick det för lång tid mellan händelsen och anmälan att prästen inte kunde bli av med sin tjänst, utan bara oplacerades, berättar Lasse Bengtsson, pressansvarig vid Göteborgs stift.
En 16-årig flicka i en församling i Stockholm blev sexuellt utnyttjad av den verksamma prästen i sex års tid. Prästen har en treårig prövotid och kan förlora sin vigselrätt. Även en kvinnlig 32-årig präst inledde ett förhållande med en 15-årig konfirmand, något hon fick en erinran för.
I Strängnäs stift fick en präst en reprimand för att han under en resa velat att flickorna skulle sitta i hans knä. Han hade också druckit alkohol och på andra sätt betett sig olämpligt.
I Luleå stift anmäldes en präst av en konfirmand eftersom han enligt konfirmanden ”tittat för mycket i urringningen”. Prästen fick ingen reprimand.
När stiftets pressansvarige Håkan Sjunnesson kontaktat stiftets kontaktpersoner för trakasserier, blir dock bilden lite annorlunda. Mellan två och tre samtal per år rör just sexuella övergrepp, vissa av dem är mot barn. Trots det blir det sällan någon polisanmälan.
Även Inger Lise Olsen som koordinerar Svenska Kyrkans arbete med att städja utsatta för sexuella övergrepp, berättar att det varje år kommer in nya fall som rör barn.
– Det har förekommit fall av sexuella övergrepp inom alla stift, i vissa fall mot barn. Jag har sett mycket allvarliga saker och jag vet att det sätter väldigt djupa spår, säger hon.
Inom kyrkan arbetar man nu hårt med riktlinjer och regler för både barn- och konfirmandarbete, något hon nu hoppas att man kan sprida på ett bra sätt i organisationen och de 24 000 anställda och många frivilliga.
– När jag möter någon som har utsatts för övergrepp inom kyrkan så ser jag hur väldigt svårt det är att bli sviken av någon man har litat på och haft förtroende för. Du ska bli mött och respekterad i kyrkan, oavsett vem du är eller i vilken livssituation du befinner dig i, säger hon.
Ofta är det i relationen konfirmand och präst eller konfiramandledare som det uppstår situationer. Enligt Inger Lise Olsen arbetar hon och de andra inom kyrkan för att alla övergrepp ska polisanmälas och utredas av polis hellre än av kyrkan.
– Problemen är i de fall när det inte är helt klart att det handlar om ett sexuellt övergrepp, till exempel en våldtäkt, när ord står mot ord, säger hon.
Trots att Inger Lise Olsen står fast vid att det även framöver krävs mycket arbete för att få bort de sexuella övergreppen, tycker hon att kyrkan har lyckats lyfta upp frågorna.
– Det är viktigt att bryta tystnaden kring sexuella övergrepp, men det tycker jag att vi har gjort. Och vi har en beredskap att hantera det här. Men det händer fortfarande nya saker varje år, säger hon.
