I går gick en motorbåt från Saltsjöbaden ut till Nämdöfjärden och spred ett sotmoln åt alla håll. Den klibbiga, svarta smutsen drev in över stränderna längs Älgö och hela Ingarökusten från den smala passagen Fällström, förbi Fagerholm och Mörtviken och hela vägen ut till Klacknäsudd. Sträckan tog väl 30 minuter för marodören att avverka och under den tiden stördes två saftkalas, fjorton stillsamma samtal, tre förmiddagsvilor och 26 allmänna sinnesfrider av sotnedfallet. Det var visst en svan vid Drättsviks holme som fick problem också.

Det hade kunnat vara en enstaka händelse att notera med höjda röster och dito ögonbryn, men tyvärr passerade under dagen flera båtar av liknande typ och förorenade på samma sätt. Det hade väl kunnat passera om det bara varit igår, men det tråkiga är att denna sotparad pågår varje dag och inte bara i Ingaröfjärden. Hela skärgården är drabbad.

För det är inte sot dessa båtar sprider utan buller. Jag använde mig av en bild för att tydliggöra problemet. Även buller är ett ovälkommet nedfall.

Min ovetenskapliga bedömning är att var tjugonde motordriven båt är en bullerist vars oljud rullar in över alla stränder och båtar inom synhåll. Avståndet spelar inte någon stor roll. Ljud bär fantastiskt bra över vatten så alla inom synhåll är också inom hörhåll. Det betyder att en enda bullerfascist på en sommarfjärd kan glädja sig åt ett stort antal offer.

Jag talar inte om det måttliga mullret och det kontrollerade knattret av motorer ute på vattnet – de får man väl tåla – utan jag vänder mig mot sådana där riktiga huliganer som på land representeras av motorcyklar och bilar utan ljuddämpare. De körs av decibelknarkare för vilka själva oljudet är upplevelsen. Den irritation de vållar är sannolikt en del av upphetsningen. Shit, va det lät, asså!

Det bär emot för en seglare att ropa på polis, men nog borde dessa extrema bullrare förvisas till särskilda platser långt ut till havs på samma sätt som man vanligtvis låter Formel 1 och motocross väsnas någonstans avsides eller på tillfälligt avlysta områden.

Vattenskotrar är ett särskilt kapitel i detta sammanhang. Intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område ger höga och oregelbundna ljudnivåer som kan upplevas som mycket störande, konstaterar Naturvårdsverket. Därför får de bara framföras i allmänna farleder och på särskilda områden som länsstyrelsen godkänt. Det har varit juridisk diskussion om de begränsningarna, men för en månad sedan slog EU-domstolen äntligen fast att reglerna i förordningen är acceptabla. Nu kan polisen ingripa utan tvekan mot de ettriga skotrarna.

Värre är det med andra bullrare, muskelbåtar av olika slag. Någon formellt tillåten decibelgräns lär inte finnas, men det finns ju sunt förnuft och det vore en välgärning om sjöpolisen i sommar haffade en megabullrare så att en åklagare sedan kan pröva om det går att få honom fälld med hänvisning till sjölagens förbud mot störande körning.