Atkinsmetoden godkänns för första gången som lämpligt alternativ för att minska i vikt. Ända sedan metoden lanserades i mångmiljonsäljande böcker av den amerikanske bantargurun Robert Atkins har de skeptiska kritikerna efterlyst vetenskapliga bevis för att kosten med mer protein och mindre kolhydrater skulle fungera bättre än den officiellt rekommenderade fettreduceringen.
Hittills har ett fåtal studier gjorts där de olika metoderna jämförts och där har Atkins oftast framstått som den bästa. Dessa undersökningar har dock haft brister som för få deltagare och för korta uppföljningstider. Kritikernas slutsats har därför blivit att Atkins kanske kan minska vikten under det första halvåret men därefter ökar ofta bantaren i vikt igen.
Nu har dock den hittills största och av alla bedömda som bästa studien blivit klar och presenteras i dagens nummer av den amerikanska läkartidningen Jama. Slutsatsen kommer med största sannolikhet att väcka stor uppmärksamhet och sätta ytterligare fart på den upphettade debatten om bästa sättet att gå ned i vikt och motverka den ökande fetmaepidemin.
Atkins visade sig nämligen klara testet bäst med högst viktreducering och också med bättre hälsovärden som lägre blodfetthalter och blodtrycksnivåer. De befarade ökade riskerna för hjärtsjukdomar med Atkins motsägs alltså.
I den aktuella studien jämfördes fyra olika koster eller bantningsmetoder: Atkins med höga proteiner och låga kolhydrater, Zone med låga kolhydrater, LEARN med låga fetter och höga kolhydrater enligt vanliga näringsrekommendationer och Ornish, en veganliknade kost med mycket kolhydrater.
311 friska överviktiga medelålders damer deltog (med ett medel BMI på 32 det vill säga bedömda som feta). De delades upp i fyra grupper med cirka 70 i varje och fick tillämpa de olika metoderna under ett års tid när de noga följdes och undersöktes av forskargruppen vid Stanford-universitet i USA.
Atkinsbantarna gick alltså ned mest och hade efter ett år tappat 4,7 kilo i vikt i genomsnitt. Det var nästan dubbelt så mycket som för den rekommenderade och etablerade metoden med mindre fett med en nedgång på 2,6 kilo. De två övriga noterade en minskning på 2,2 kilo respektive 1,6 kilo.
Forskarna själva skriver i sin artikel att Atkins nu måste bedömas som en lämplig metod att gå ned i vikt, att läkarna inte behöver vara oroliga om deras patienter inleder högproteinbanting och de förklarar frankt att redan nu kommer resultaten att få stor betydelse för behandlingen av fetma och för hälsopolitiken i stort.
–Den självklara invändningen är att studien inte säger något om långtidseffekterna. Det handlar ändå bara om ett år, kommenterar professor Stephan Rössner vid Karolinska Institutet, en av dem som hårdast kritiserat Atkins och liknande metoder.
Han påpekar också att viktnedgången trots allt inte är särskilt stor och menar att egentligen är kanske inte skillnaderna mellan Atkins och sedvanliga bantningsråd så stora.
Livsmedelsverket vill däremot inte säga särskilt mycket om studien:
–Den berör inte oss eftersom det handlar om feta och i princip sjuka personer. Våra näringsrekommendationer gäller friska, säger professor Åke Bruce på Livsmedelsverket.
