När telefonen ringer sent en kväll hemma hos en 59-årig kvinna några kilometer utanför stan går uppgörelsen kvickt.

Tidigare samma dag lät hon barsk: hon satt på ett politiskt möte och ville inte prata i telefon med den man som hon tror är ännu en från Bolivia som ska söka asyl och som slussats till henne. Vissa dagar har Migrationsverket skickat flera brev om dagen till hennes adress, till olika asyl-sökande.

Nu ger kvinnan tydliga instruktioner över telefonen. 200 kronor i månaden ska hon ha. Mannens bolivianska kompisar får gärna ringa henne angående adress, men ännu hellre immigranter från Nicaragua, säger hon. Första mötet ska ske på Kulturhuset och hon beskriver noggrant hur hon kommer att vara klädd: i en liten svart mössa och en kappa.

– Nedre våningen. Om väktarna är där så låtsas jag att jag bara ser mig omkring. Ska vi säga klockan tre? -säger hon.

Personerna i nätverket av adressförsäljare både samarbetar och konkurrerar. För de flesta stockholmare är de inga makthavare. Tvärtom: gemensamt är dålig ekonomi och skulder. Men för deras ”kunder” är detta personer som det gäller att hålla sig väl med. Den enda möjligheten att få sin post – inklusive det livsavgörande beslutet från Migrationsverket – är att betala punktligt varje månad.

Den 55-årige rådgivaren marknadsför sig via bloggar och med en egen reklamfilm på Youtube. Han kallar sig rådgivare inom asylfrågor, men även expert på Försäkringskassan, rättsliga spörsmål och socialtjänsten. I sina annonser skriver han att han samarbetar med Katolska kyrkan, FN:s flyktingorgan UNHCR, Läkare utan gränser och RFSL. I sin bärbara dator har han ett register över ”sina” asylsökande.

Bland dem som mannen skickar kunder till finns två kvinnor som är offentliga profiler bland svensk--chilenare:

•  Hos en kvinna med bostad i södra Stockholm har 41 personer skrivit sig under de senaste åren. Kvinnan driver en välrenommerad verksamhet som riktar sig till latinamerikaner i Sverige. Hon är sjukskriven på heltid.

•  En kvinna har fått post från 32 asylsökande till sin lägenhet. Hon är högt uppsatt i en organisation som har band till den chilenska rege-ringen. Hon lever också på bidrag.

Men allra flest falskskrivna hyresgäster har en man som vi ska återkomma till.

Hos den 59-åriga kvinnan som på överenskommen tidpunkt, med sin lilla svarta mössa och kappa, kliver in på Kulturhusets nedre botten bor enligt Migrationsdomstolen 37 män, 10 kvinnor och 3 barn. Alla är skrivna i hennes etta på 44 kvadratmeter.

I Kulturhusets nedre foajé väntar SvD:s reporter, som utger sig för att vara asylsökande, med ett kuvert i handen.

Kvinnan skakar hand och vill se pengarna:

– Cuatro? Fyra hundra?

Hon räknar hundralapparna i kuvertet som räcks över. Två månaders hyra i förskott enligt överenskommelse.

– Tack så mycket.

På en lapp skriver hon sin adress. Hon hinner inte stanna. Med sig har hon ett eget kuvert, med post till asylsökande.

Ett nytt möte väntar.

När SvD senare frågar kvinnan om försäljningen, förnekar hon att hon har tagit emot pengar. Hon säger att hon ”nästan inte tar några” nyanlända längre. Nu, säger hon, ska hon helt sluta. Det är jobbigt att det kommer poliser hem till dem på morgnarna och frågar efter asylsökande som ska utvisas.

Kvinnan räcker över luren till sin man. Han upprepar att de inte har tagit betalt för att upplåta sin adress.

– Det är bara skitsnack. Det har inte skett några transaktioner över huvud taget.

Vi har transaktionen på en bandinspelning. Hur förklarar du det?

– Det får stå för dig.

Han tycker att Migrationsverket borde ha reagerat över all post som kommer till deras lägenhet.

– Det lustiga är ju egentligen att det kommer hit personer till Sverige och söker asyl och säger den här blaha-adressen. Jaha? Men man hör aldrig att de ringer upp och frågar om vi känner den här personen.

SvD:s källor pekar även ut kvinnan i organisationen med band till den chilenska regeringen som adressförsäljare. De berättar, precis som Isaura Vargas, att de har betalat henne mellan 300 och 500 kronor i månaden. Men kvinnan nekar:

– Jag hjälper dem som behöver hjälp när de behöver det.