Längst in på Åhléns Café City i Stockholm, skymd för personalen i kassan, sitter en välklädd 55-årig man och tar emot mobilsamtal.

Han kallar sig rådgivare för latin-amerikaner och med sitt mobila kontor sätter han upp sin mottagning på kafé efter kafé i stan. Det är egentligen underligt att han orkar. Varje månad får han sjukpenning från Försäkringskassan. Råden är gratis, enligt hans marknadsföring. I själva verket är allt en del av en asylbusiness.

Mannen kikar över sina glasögon. ”Du behöver två saker”, säger han till den bolivianske mannen han pratar med. ”En adress och en advokat.”

SvD kan i dag avslöja ett nätverk som styr en svartabörshandel med c/o-adresser. Syftet är att lura Migrationsverket. Adressen gör att asylsökande från Sydamerika slipper placeras på förläggning långt från Stockholms arbetsmarknad. Vinsten är svarta pengar i handen för människor som själva en gång har flytt till Sverige.

Resultatet finns svart på vitt i pärmarna i Migrationsdomstolens källare på Gärdet i Stockholm. De latin-amerikanska ärendena bildar ett tydligt mönster: Fyra gatunamn dyker upp i akt efter akt som vistelseadress för sammanlagt 187 asylsökande. I en enrummare har 50 personer skrivit sig.

Adresshandeln har pågått i flera år. Ändå har ingen reagerat.

Både säljare och köpare tiger. Men av helt olika skäl.