Det är styrka och kondition på schemat för förstaterminseleverna på Polishögskolan i Solna. På det stora utbildningsområdet, med otaliga byggnader, är det mest närvaro på gymmet. Det är tydligt att poliseleverna är noga med att vara fysiskt preparerade inför den verklighet som väntar utanför den skyddade tillvaron i skogarna kring Sörentorp.

Gunilla, 23, och Sofia, 22, går första terminen på den två år långa utbildningen. De är precis klara med träningen och sätter sig gärna ner för att diskutera sitt framtida yrke. Förslaget om en ”resultatpeng” för att få polisen att arbeta mer effektivt med relationsvåld tycker de låter som en bra tanke – men det skulle inte fungera i praktiken.

–Det är inte ekonomin det handlar om utan mer om bemötandet av brottsoffret. Fungerar inte det kommer man ingenstans. Hur vi beter oss och kommunicerar med den som blivit misshandlad påverkar hela situationen, säger Gunilla.

–Enskilda poliser gör nog allt de kan för att försöka få kvinnor att anmäla, men de kanske inte når fram riktigt i alla fall. Genom detta förslag kanske polisen tänker att nu måste vi få kvinnan att anmäla för då får vi mer pengar och det gör inte saken bättre, säger Sofia.

Gunilla och Sofia ser även risker med att jämföra polisens arbete med kömiljarden, där en miljard kronor fördelas mellan de landsting som lyckas väl i att korta sina vårdköer.

–Det finns en risk med att effektivisera möten med utsatta människor. Om vi skulle få mindre tid för varje person kan vi missa mycket viktiga saker och det skulle påverka utredningens kvalitet, säger polisstudenterna.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, anser att våld i nära relationer är ett omfattande våld, ofta mot svaga och utsatta människor. Men han tror inte att lösningen på problemet är att effektivisera polisens arbete genom belöning.

–Den här typen av våld leder sällan till en lagföring då det medför så stora konsekvenser för brottsoffrets liv. Ofta blir inte problemet löst om mannen straffas, utan det finns större behov av sociala åtgärder med familjeterapi, medling eller annan långsiktig hjälp för att få den misshandlande mannen att försvinna ur den utsatta kvinnans liv.

Enligt en studie från Brå är kvinnornas motiv för att polisanmäla ofta en markering mot mannen och att få slut på en akut hotande situation. Huvudmotivet är inte att mannen ska bli dömd.

–Att lösa den här mycket allvarliga problematiken med straff och mer effektiva polisiära lösningar är naivt. Extra duktighet kan vara destruktivt om man är alltför angelägen med en rättslig lösning i stället för en social lösning. Det kan vara kontraproduktivt, säger Jerzy Sarnecki.

Polishögskolan har en tio veckor lång kurs, Brott i nära relationer, som är obligatorisk. I kursen agerar skådespelare brottsoffer och på det sättet hjälper de blivande aspiranterna att träna bemötande i olika situationer.

–Det här är ärenden som är svåra och tunga att utreda. Men jag vill tro att vi får ut studenter som är sugna på den här uppgiften, säger Anna-Karin Nygren, kommissarie och utbildare.

Men Jerzy Sarnecki säger att det behövs mer, en genomtänkt strategi som omfattar sociala åtgärder.

–I dag har vi inte de juridiska redskapen att lösa problemen. Att effektivisera polisens arbete kan inte vara den enda och bästa lösningen.

Fotnot: De blivande poliserna Gunilla och Sofia vill inte medverka med sina efternamn i artikeln eftersom man är utsatt i jobbet som polis.