Beatrice Ask tycker att EU-kommissionens förslag till Stockholmsprogram är ett fall framåt. Föregångaren, Haagprogrammet, var bara ”repressivt”.

–Det är första gången som kommissionen lyfter fram integritetsfrågorna. De flesta ministrarna gör det också. Sedan lägger man olika värde i det. För en engelsman svartnar det för ögonen när man talar om personnummer, men de har övervakningskameror överallt.

Men särskilt konkret tror hon inte att Stockholmsprogrammet blir. Istället pågår ett arbete med vad hon kallar ett principprogram för informationsutbyte.

–Det ska sätta ramarna. Vad är det vi delar med oss av, under vilka premisser? Vad är de grundläggande rättigheterna?

Samtidigt understryker hon vikten av att EU:s medlemsländer kan använda sig av ny teknik.

–EU:s medlemsstater kan inte sitta med kartotek och pappersregister eller använda fax. Tekniken i sig är inte bekymret utan vad vi använder den till.

Hon säger sig vara öppen för att lyssna till krav från riksdagspartierna.

–Men i formell mening är det ändå till sist Europeiska rådet som bestämmer.

Det är också svårt att som ordförandeland att alltför öppet driva en svensk linje, menar hon.

– Jag kan ju inte bara ägna mig åt att föra Sveriges talan. Jag ska se till att vi kommer framåt.

Istället tänker hon be ministerkollegor att ta upp viktiga svenska ståndpunkter. De närmaste bundsförvanterna är Finland och Nederländerna.