Förre statsministern Göran Persson tyckte att Mona Sahlin var överskattad, Carl Bildt dålig och att kungen hade lite svårt att uttrycka sig.

Det är vad som framkommer i den länge emotsedda tv-dokumentären om Persson.

Ungefär 100 timmar av intervjuer under tio års tid har lett till fyra entimmesprogram, som började sändas på måndagskvällen i Sveriges Television. Det första, Ordförande Persson, omfattar de första tre åren mellan 1996 och 1999.

Så värst mycket nytt framkommer inte i dokumentären. Vi får veta att Göran Persson 1996 tyckte att Mona Sahlin inte var någon större tänkare.

- Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt det som kommer över hennes läppar, sade Persson.

Om han finner henne lätt, så beskriver han sig själv som strategen, den långsiktige tänkaren med handlingskraft.

Persson avslöjar också att glädjen på valnatten 1998, trots den kraftiga tillbakagången för socialdemokraterna, var spelad för att oppositionen inte skulle se någon svaghet och ta initiativ till en snabb misstroendeförklaring. Nu dröjde oppositionen och regeringen hann prata ihop sig med vänsterpartiet och miljöpartiet.

- Jag gynnades av att Bildt var så djävla dålig. Jag undrar vad han ska ta vägen nu. Jag tycker synd om honom, sade Persson.

Han uttrycker i programmet också sympati för kungen, som har ett ”gott sunt förnuft”.

- Han äger inte språket på samma sätt som en professionell politiker att uttrycka sig med, men jag tycker att han klarar sig bra, sade Persson.

Vid ett tillfälle beklagar sig Persson över att han blivit 50 år och för tjock.

- Jag måste gå ned 15 kilo, men jag orkar inte börja. Det är inte roligt, fy fan.

I samband med presentationen av vårpropositionen 1999 skakas regeringen Persson av en kris: finansminister Erik Åsbrink meddelar att han ska avgå.

- Jag är på väg till Harpsund när han ringer. Jag svarar att det kan du inte göra, det skadar landet, regeringen och partiet. Jag känner att det är jättefarligt och kan sluta hur som helst, sade Persson, som kände sig sviken.

- Jag tänkte, herregud, detta är slutet.

Det var det inte, utan Bosse Ringholm ersatte snabbt Erik Åsbrink, som ansåg att han inte fått det stöd han behövde av regeringschefen.