Att ge sig in på moralfrågor, det är svårt det. När lärda män och kvinnor nyligen skulle diskutera moralbegreppet i radion utgick man från två ­hypotetiska exempel, ett av dem helt absurt.

I det första fallet ställdes frågan huruvida ett samlag mellan bror och syster, som skedde helt ­frivilligt och där paret dessutom använde dubbla preventivmedel, skulle fördömas ur moralisk synvinkel. Visserligen så är gärningen straffbar enligt lag, men är den också omoralisk? Vi vet ju att ­lagens och moralens bud inte alltid är samstäm­miga. Den som till exempel gömmer papperslösa flyktingar bryter kanske mot lagens bokstav, men knappast mot moralens anda. Vad samlaget mellan ­syskon beträffar så är det en angelägenhet för lagens, men knappast för moralens väktare, anser jag. Snarare är det väl så att lagen här följer urgamla sedvänjor och tabun, i syfte att skydda en sådan för­bindelses eventuella avkomma från ökad risk för skadliga arvsanlag.

Men det här hypotetiska paret ­visade ju stort moraliskt ansvar ­genom att använda dubbla preventivmedel – ett skydd som inte fanns när rättsmed­vetandet och moralen stämplade samlag mellan syskon som straffbar incest. En helt annan sak är förstås incest mellan far och dotter, eller mor och son. Eftersom den ena av parterna i en ­sådan förbindelse alltid befinner sig i beroende­ställning sammanfaller lagbokens paragraf med min moraliska känsla.

Hur är det då med radions andra ”moralfråga”: ­Familjen som råkade köra över sin avhållna hund, varefter husfadern flådde djuret och mor tillredde Golden retriever som söndagsstek åt familjen? Synnerligen motbjudande förstås, men kan man anlägga moraliska synpunkter på saken? Visst, även i de asiatiska länder där hundvalpar serveras som en utsökt delikatess är det knappast de egna husdjuren som blir stek, i hemmet eller på ­restauranger. Och ja, tanken kan lätt leda till kanni­balism, men inte heller detta är en moralfråga. Se på fallet med den tysk i vars frysbox man för några år sedan hittade likdelar, inplastade för att förtäras vid framtida måltider. Visserligen hade offret varit helt införstått med denna makabra hantering, som ju förutsatte hans avlivande, men hans baneman dömdes inte för kannibalism utan för mord.

Tänk om debattörerna i radion hade tagit upp en entydig, aktuell moralfråga, en moralfråga kring vilken det är chockerande tyst bland den svenska regeringens ledare. Jag syftar på det ­faktum att president George Bush nu har inlagt sitt veto mot den amerikanska kongressens beslut att förbjuda tortyr som förhörsmetod. När ­pro­grammet sändes hotade Bush att vidta just denna åtgärd, men skulle inte redan det ha räckt för ett moraliskt ramaskri, eller åtminstone en mera handfast moraldebatt?

Som SvD tidigare rapporterade avgick USA:s förre militäre chefsåklagare i protest mot ­användandet av ”vattentortyr” som framkallar outhärdliga drunkningskänslor och en så ­fruktansvärd dödsångest att offret ”bekänner” allt förhörs­ledaren vill höra. Det finns fler grymma tortyr­metoder som Bush anser tillåtna i sitt ­försvar av ”våra värden”. Men som USA:s före ­detta militäre chefsåklagare påpekade: ”Vi förbe­håller oss rätten att göra mot andra sådant som vi kraftfullt skulle protestera mot ifall det gjordes mot oss.” Och, kan det tilläggas, ­vilka moraliska ­värden är det Bush i så fall ­försvarar?