Lejonroos anklagades på felaktiga grunder för att ha fifflat och utnyttjat sin ställning som ­styrelseledamot i den ideella föreningen Kris, ­Kriminellas revansch i samhället.

Anklagelserna framfördes i ett inslag i TV4, ­ i oktober 2006. Och i det mediala tumult som ­följde bestämde sig Lejonroos för att hoppa av sina uppdrag – hon orkade inte stå emot de krafter som sattes i rörelse och kunde inte tillträda en ­kommunalrådspost som hon ­erbjudits.

Fallet Erica Lejonroos är i sig en tankeväckande illustration på att bristande journalistiskt ansvar och undermålig faktagranskning inte sällan leder till svåra konse­kvenser. Erica Lejonroos hade ­efter flera års kamp lyckats bryta med kriminalitet och missbruk – det var en redan skör tillvaro som raserades.

Trots de allvarliga personliga konsekvenserna, trots uppenbara faktafel som ledde till att TV4 fälldes i Granskningsnämnden, anser ledningen för kanalen att rapporteringen är försvarbar. Inför det tryckfrihetsmål som nu stundar används ­redaktionella resurser för att gräva fram uppgifter som ska stärka företagets position och påverka den rättsliga prövningen.

I ett e-mejl till ledningen för Kris begär ­biträdande chefen för TV4:s nyhetsredaktion, ­Jonas Gummesson, att ”för allas bästa” få tillgång till organisationens styrelseprotokoll.

Gummesson skriver att han ”hjälper TV4:s ­advokat Bengt Söderström med faktamaterial ­inför den fortsatta processen” – samt att hans ­uppdrag handlar om att ta fram relevanta upp­gifter som ”rimligtvis gynnar båda parter vid en förhandling i tingsrätten”.

På vilket sätt Erica Lejonroos skulle gynnas av att Gummesson får tillgång till material om ­styrelsearbetet i Kris, framgår inte av ­framställan. Inte heller framgår det med vilken rätt TV4 begär att ledningen för organisationen ska offentliggöra uppgifter som rör personer med ett förflutet i missbruk och kriminalitet.

Kris lyder som enskild organisation inte under ­någon offentlighetsprincip och har inte någon skyldighet att redovisa överväganden och beslut, mer än för sina egna medlemmar. Detta är själv­fallet väl känt inom TV4.

Att journalisten och advokatbiträdet ­Gummesson ändå skickas ut för att fixa fram ­uppgifter som kan användas mot Erica Lejonroos är anmärkningsvärt. I samband med avslöjandena om TV4-medarbetaren Trond Sefastsson tog ­kanalens ledning starkt avstånd från sammanblandning av journalistik och juridik.

Istället för att rakryggat erkänna sina egna övertramp och ta ansvar för den skada man vållat, tycks TV4 ha inlett en jakt på förmildrande ­omständigheter; med Jonas Gummessons ord handlar det om att ”ta fram relevanta fakta”.

Men fakta borde kanalens medarbetare ha tagit fram för länge sedan – innan de falska ­anklagelserna mot Erica ­Lejonroos ­publicerades