Kunskapsnivån bland svenska väljare blir allt sämre visar väljarundersökningar från Göteborgs universitet. På 1960-talet kunde 65-70 procent av väljarna tala om hur den sittande regeringen såg ut – motsvarande siffra inför riksdagsvalet 2006 var 46 procent. Att kunna namnge politiker och härleda dem politiskt har vi blivit ännu sämre på – på 60-talet kunde 60 procent av de tillfrågade namnge en lokal eller regional politiker som kandiderade till riksdagen. I en liknande mätning 2006 var siffran nere på 40 procent.

Bland högskolestuderande är resultatet än mer nedslående. Tidningen Studentliv har bett Valforskningsprogrammet bryta ned undersökningen i studerande och icke-studerande. Medan 84 procent av befolkningen kände till att Bosse Ringholm är socialdemokrat var det bara drygt hälften av studenterna som hade rätt svar. Fyra av tio studenter visste vilket parti för detta utrikesminister Jan Eliasson tillhör medan två tredjedelar av svenska folket svarade rätt på frågan. Detta trots att personval införts, tredje gången gillt i förra valet.

– Det ideologiska landskapet har vi bra koll på i Sverige, vi kan våra partier men inte personerna, säger Henrik Oscarsson, en av de ansvariga för Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet. Han tror att det växande medieutbudet är en av anledningarna till kunskapstappet både bland yngre och äldre.

– Det har blivit lättare att välja bort nyheter och samhällsprogram. Man ser hellre Antikrundan än senaste nytt i nyhetsväg, säger Henrik Oscarsson till SvD.se.

En förklaring till att få kan koppla rätt politiker till rätt parti tror han också är att riksdagsledamöter byts ut oftare.

– Tidigare var man riksdagsledamot hela livet. I dag byts man ut, inget parti vill bli anklagad för att bara ha politikerproffs på bänken.

Men Leif Alsheimer, debattör, föreläsare och författare till boken Bildningsresan ser en annan anledning – bristen på litteratur och diskussion i både grundskolan och på universitet och högskolor.

– Dagens undervisning går bara ut på massproduktion för yrkeslivet – att lära sig så mycket som möjligt om så lite som möjligt. Elever och studenter får aldrig lära sig att resonera och sätta saker och ting i stora sammanhang, säger Leif Alsheimer till SvD.se och menar att det är genom att läsa och diskutera skönlitteratur som man bildar sig – inte genom snabba högskolepoäng.

– Allt handlar om att kommunicera med hjälp av värdering, på eller av, rätt eller fel, ingenting handlar om att utveckla gestaltningsförmågan. Men om man lär sig om människan genom litteraturen får man redskap till intellektuell vidareutveckling och då skulle kunskapsluckorna inom såväl politik som andra områden se helt annorlunda ut, säger Leif Asheimer som även vill återinföra speciella lågstadielärare i grundskolan, införa tematisk undervisning med utgångspunkt från litteraturen inom alla discipliner på högskolor och universitet, samt höja statusen för lärare.

– Bildning är central för vår utveckling och demokrati. Slösar vi med det är vi illa ute.

Alexandra Hernadi

08-13 56 05

alexandra.hernadi@svd.se

Fler artiklar