En långlivad skröna är till exempel att det kvinnliga könshormonet östrogen testats på unga manliga studenter.

–Ja, de här missuppfattningarna verkar omöjligt att påverka, suckar Jane Ahlqvist-Rastad på Läkemedelsverket i Sverige. Vi går med jämna mellanrum ut med motinformation men ingen förefaller lyssna. Ingenting händer. Det blir bara tyst.

Fakta är följande:

•Analyser som bland annat svenska Läkemedelsverket gjort ger inga belägg för att kvinnor skulle vara uteslutna eller underrepresenterade i olika testningar av hjärtläke- medel, inte ens i de äldre studierna som startade på 1970- och 1980- talen. Inte heller på andra sjukdomsområden kan några påtagliga skillnader upptäckas.

–Andelen kvinnor bland hjärt- patienter brukar uppskattas till cirka 20 procent, säger Jane Ahlqvist-Rastad. Vi har gått igenom ett stort antal hjärtstudier och kan visa att upp till 39 procent av deltagarna är kvinnor. När det gäller högt blodtryck, en viktig riskfaktor, där det finns en rad olika läkemedel och ett stort antal testningar, utgör kvinnoandelen mellan 33 och 67 procent.

Läkemedelsverkets bedömning är alltså att företagen och andra som genomför denna typ av studier tar hänsyn till könsaspekterna och har gjort det länge. Någon uppenbar kvinnlig diskriminering förekommer inte och har egentligen aldrig funnits.

•1993 skärpte USA:s läkemedelsverk FDA kraven för att pröva ansökningar på nya preparat. Kvoter för antal kvinnor och också för antal minoriteter fastställdes och måste efterföljas.

I Europa, med EU:s läkemedelsverk EMEA och olika nationella läkemedelsmyndigheter, finns inte liknande strikta regler.

–Men vid varje prövning av ett nytt läkemedel görs en analys av effekter på olika patienter till exempel på kön. Om vissa grupper (som kvinnor) är underrepresenterade i testet godkänns inte medlet för användning för just denna kategori, säger Björn Beermann på Läkemedelsverket. Det är en självklarhet sedan länge.

•En orsak till missförstånden – medvetna eller omedvetna – är det etablerade systemet för hur läkemedel testas. Först prövas preparaten i djur- försök. Det kan vara allt från möss till hästar.

Om djurprövningarna fungerar inleds tester på människor. I första steget – kallas fas 1 – undersöks säkerheten, främst eventuella biverkningar, på enbart 10–20 friska personer. Ofta används här unga män eftersom det handlar om en ny substans med totalt okända effekter. Ett högriskprojekt där alltid unga män varit överrepresenterade.

Därefter utvidgas säkerhetsstudierna till fas 2, där 100–200 friska försökspersoner ingår. Också här är kvinnorepresentationen oftast lägre av samma orsaker som i fas 1-stadiet.

Men i de stora, viktiga och avgörande effektundersökningarna (fas 3), ofta på tusentals personer under flera år ingår däremot både män och kvinnor om det handlar om preparat som ska ges till båda könen. Könsfördelningen är ofta proportionerlig till antalet sjuka i respektive sjukdom.

Vid renodlade enköns-behandlingar är läget annorlunda. Östrogentillförsel testas till exempel enbart på kvinnor medan prostatamedel bara ges till män.

I studier av till exempel depression, migrän och demens dominerar kvinnor, medan männen är fler på hjärt-kärlområdet. Fler män drabbas av hjärtsjukdomar och får symtomen tidigare i livet.

En annan lika svårutrotad myt är att biverkningarna är så olika mellan män och kvinnor. Det stämmer inte enligt Läkemedelsverket. I själva verket är könsskillnaderna små och spelar ingen större roll.

–Variationerna för reaktioner mot läkemedel är faktiskt större mellan olika individer både bland män och kvinnor än mellan könen, säger Jane Ahlqvist-Rastad.

Inger Atterstam

inger.atterstam@svd.se

Fler artiklar