Hur sann är då denna bild i dagens hjärtvård?

Ett viktigt faktum är att tv-serien speglar en verklighet för tio år sedan. Det var då kritiken och upprördheten mot kvinnors diskriminering i sjukvården och i den medicinska forskningen var som mest intensiv i hela västvärlden, främst kanske i USA – alltså inte bara i Sverige. Engagerade människor agerade tufft och energiskt i denna internationella ”rörelse” med vår svenska hjärtläkare Karin Schenck-Gustafsson – förebilden för Marianne i tv-serien – som en av de ledande. Men hon var ingalunda ensam.

De drastiska exemplen i tv-serien för hur illa kvinnor behandlas är välkända från den tiden och de upprepas som myter än idag till exempel av den framgångsrika lobbygruppen 1,6 miljonerklubben. Den grundades 1996 med kraven på förbättrad hjärtvård för kvinnor som huvudinriktning. Både skådespelerskan och numera centerriksdagsledamoten Solveig Ternström och Karin Schenck-Gustafsson är och har varit ledande i klubben sedan starten. Och i eftertexterna till tv-serien riktas ett tack till 1,6 miljonerklubben för ”ideologiskt stöd” enligt Solveig Ternström.

Den internationella kritikvågen från början av 90-talet resulterade i en mängd aktiviteter. Bland annat startades 1991 ett mångmiljondollarprogram, Women’s Health Initiative, vid USA:s ledande forskningsinstitut. Det omfattar 161800 kvinnor över 50 år med syftet att fokusera på kvinnohälsa. Nya regler skrevs för ökad representation av kvinnor och minoriteter i läkemedelsstudier och annan forskning.

I Sverige har otaliga utredningar gjorts, seminarier hållits, och 2003 inrättades Centrum för genusmedicin vid Karolinska institutet i Stockholm med just Karin Schenck-Gustafsson som direktör och 1,6 miljonerklubben som större sponsor.

Nu är det sannolikt inte så många av de över en miljon tittarna som förstår att historien utspelar sig i mitten av 90-talet. Det framgår inte särskilt klart:

–Det bör det göra, svarar seriens regissör Erik Leijonborg. Vi har försökt markera tidpunkten med musik och med tidstypiska prylar och kläder. Men det är kanske inte så stor skillnad i realiteten. Det var ju inte så länge sedan.

Dramat speglar alltså en över tio år gammal verklighet och idag finns en enighet bland dem som vet att den faktiskt inte gäller längre. Förändringar har genomförts. Attityder svängt. Åtgärder vidtagits.

–Visst har det skett förbättringar när det gäller kvinnor och hjärtsjukvård, säger också Karin Schenck-Gustafsson, numera professor. Det är naturligtvis inte perfekt och det finns kunskapsluckor att täppa till. Men det är betydligt mer rättvist och bättre för kvinnorna nu.

Sedan 1995 finns ett landsomfattande kvalitetsregister över hur den svenska hjärtintensivvården bedrivs, kallat Riks-Hia. Där följer man och ger en heltäckande bild av hjärt- vården i Sverige år från år.

–Det är numera svårt att hitta några påtagliga könsskillnader inom svensk hjärtvård, säger professor Lars Wallentin vid Akademiska sjukhuset och ansvarig för Riks-Hia. Det har skett en successiv förändring och förbättring under de senaste åren.

Hjärtprofessorn Mårten Rosenqvist vid Södersjukhuset i Stockholm har lett en grupp som utifrån Riks-Hia studerat hjärtinfarktvården i Stockholms läns landsting mellan 2000 och 2005.

–Tidigare fanns påtagliga olik- heter i behandlingen av män och kvinnor, men de har helt försvunnit nu inom den akuta infarktvården i Stockholm, slår han fast.

Rapporten visar till exempel inga könsskillnader när det gäller vilka som får relativt dyrbar kranskärlsröntgen eller vilka läkemedel som ges. Kvinnor får alltså samma preparat som männen.

En del av tv-serien spelades in hösten 2007 på hjärtkliniken på Södersjukhuset i Stockholm där hjärtläkaren Anna Nergårdh är klinikchef:

–Jag blev förvånad när jag såg resultatet, säger hon. Jag trodde att det skulle framgå tydligare att det var en tio år gammal historia som berättades.

Hon har samma uppfattning som de andra: Det är inte alls längre på det sätt som skildras i tv-dramat.

–Vi följer mycket noga de här frågorna på kliniken, säger hon. Och märker vi att det finns tendens till skillnader så följer vi upp det så snabbt som möjligt. En av våra viktigaste ambitioner är också att öka antalet kvinnor bland våra hjärtläkare.

Lars Wallentin menar att frågan är felställd. Det handlar egentligen inte om att behandla män och kvinnor lika, utan rätt. Och han pekar på olikheter som finns mellan män och kvinnor och som kan skapa missförstånd och underlag för myter:

•Kvinnor skyddas mot hjärtinfarkt av det kvinnliga könshormonet östrogen före klimakteriet. Det gör att kvinnor i genomsnitt insjuknar cirka tio år senare än männen. De har då ofta också andra sjukdomar som diabetes och är mer sårbara än de ”yngre” männen. De fåtal kvinnor som får infarkt före klimakteriet har nästan alltid också annan sjuklighet.

•Kvinnornas symtom kan vara annor- lunda än mannens: ofta magont och illamående och inte alltid smärta över bröstet. Det gör att kvinnan söker hjälp senare och att diagnosen kan vara svårare att ställa.

•Vissa ingrepp som ballongvidgning och bypassoperationer är ofta mer riskfyllda för kvinnor än för män och ger fler komplikationer. Därför rekommenderas viss återhållsamhet för att inte förvärra kvinnans sjukdom.

•Kvinnor har mer sällan igenslammade kranskärl i hjärtat. Deras infarkt beror oftast på blodpropp på grund av kramp i blodkärlsväggen.

I slutet av februari kommer slutversionen av socialstyrelsens nationella riktlinjer för hjärtsjukvården. Där finns för första gången ett avsnitt om könsskillnaderna.

–Ett stort framsteg. Det är ett tecken på att genusfrågorna äntligen tas på allvar, enligt Karin Schenck-Gustafsson som varit med och skrivit kapitlet.

Ett problem pekar hon och andra ut som relevant också i vår tid från tv-serien: Fortfarande finns en påtaglig mansdominans inom hjärtläkarkåren, fortfarande har kvinnliga hjärtläkare svårt att accepteras och slå sig fram inom forskningen.

Inger Atterstam

inger.atterstam@svd.se

Fler artiklar