En forskargrupp i Lund har identifierat en gen som förefaller spela en viktig roll i uppkomsten av ledgångsreumatism. Det är den första gen som direkt kunnat knytas till den svåra kroniska inflammationssjukdomen. Upptäckten skakar om och ifrågasätter tidigare etablerade medicinska sanningar.

Den aktuella genen kallas Ncf1 och forskarna har hittat den med hjälp av studier på råttor som efter att ha behandlats med ett speciellt medel utvecklar symtom som liknar ledgångsreumatism.
Genen producerar, liksom alla gener, ett eget protein och undersökning av råttorna visade att när detta protein var förändrat startade en reumatisk reaktion i lederna på djuren och bestämde också hur svårt sjukdomsutbrottet blev.

Påverkan skedde framför allt i djurens lymfkörtlar, som styr mycket av kroppens immunförsvar. Det förmodligen mest uppseendeväckande och det som kommer att väcka häftig debatt är den kartlagda effekten av detta protein. Det skadade proteinet visade sig nämligen medföra att betydligt lägre halter av så kallade fria syreradikaler bildas än normalt. Det vill säga låga nivåer av fria syreradikaler skulle vara "dåligt" och sjukdomsframkallande, medan högre skyddar mot reumatismuppkomst. Det är en sanning som går rakt emot den sedan lång tid etablerade medicinska dogmen att ju flera fria syreradikaler, desto värre.

Fria syreradikaler bildas när syre omsätts och även inuti kroppen och de har hittills ansetts kunna knytas till flera svåra sjukdomar, till exempel reumatism men också cancer, åldrande, diabetes, hjärtinfarkt. Otaliga försök har gjorts med att ge antioxidanter som minskar fria syreradikaler, till exempel C- och E-vitamin, vid flera av dessa sjukdomar.

Lundagruppens upptäckt talar alltså tvärtom för att fler fria syreradikaler skulle kunna förhindra eller stoppa reumatiska attacker.
- Visst kan detta förefalla paradoxalt, kommenterar professor Rikard Holmdahl, ledare för forskargruppen vid Lunds universitet. Men vi har sett att när lägre halter av den kroppsegna fria syreradikalen peroxid produceras via det förändrade proteinet bildas också färre vita blodkroppar, T-celler i lymfkörtlarna. De tycks dö undan. Och det är dessa T-celler som framför allt angriper leder och brosk hos den reumatiskt sjuke. Samma process kan också föreligga till exempel vid ms, ungdomsdiabetes och
åderförkalkning.

Holmdahl menar att effekterna av fria syreradikaler inte är så enkla som det hittillsvarande budskapet gjort gällande och att också den reumatiska sjukdomen har mycket mer komplex bakgrund och utveckling.
- Det kan handla om att olika gener och därmed olika proteiner spelar skilda roller under olika stadier av sjukdomen och kanske också på olika platser i kroppen. I lymfkörtlarna skyddar alltså färre fria syreradikaler mot att de "farliga" T-cellerna uppstår. Ett belägg för detta är att när vi ger lymfkörtelceller från de sjuka djuren till friska utvecklar dessa svår ledgångsreumatism.

Forskargruppen har också tagit fram speciella ämnen som ska motverka effekterna av de förändrade proteinet och minska halterna av fria syreradikaler i lymfkörtlarna. De har i djurförsök visat lovande effekt. Detta arbete fortsätter nu vid ett nystartat svenskt läkemedelsföretag, Arexis.

Rikard Holmdahl påpekar
I juni i år presenterade samma forskargrupp uppmärksammade upptäckter om att sockerämnen på broskcellernas yta kan alarmera samma "farliga" T-celler. Nyligen lyckades gruppen ta fram en ny och bättre variant av ett vaccin baserat på dessa upptäckter. De prövas nu i djurförsök.
Den nya rapporten publiceras i dag i den vetenskapliga tidskriften Natures Genetics webb-upplaga.

Inger Atterstam
08-13 51 59