Det började med en trasslig familjesituation på 1980-talet - föräldrarna skildes, i dag 30-årige Andreas och hans syskon kom i kläm och barnen slets mellan sin mamma och pappa i en jobbig vårdnadstvist. Då var dataspelandet en naturlig flyktväg för honom, ett sätt att komma undan grälen och hitta sin egen värld. Men dataspelandet hade också en baksida - Andreas blev beroende.

- Jag tror det finns två sätt att bli beroende av dataspel på. Antingen säger det pang när man får sin första dator, eller så går det gradvis. För mig skedde det steg för steg, berättar han.

Det som under uppväxten var ett stort dataspelsintresse och en möjlighet att hitta en plats i en kaotisk omvärld blev med åren ett allt större problem. När Andreas för några år sedan plötsligt sades upp från sitt arbete på en mc-affär tog så spelandet över så gott som hela hans liv. Arbetslösheten gjorde honom deprimerad, och mycket annat att glädja sig över hade han inte.

- Chefen valde att ta in en kompis, och eftersom jag var sist anställd kickades jag. Det var på något sätt droppen som fick bägaren att rinna över. Jag mådde väldigt väldigt dålig, och gick helt in i spelvärlden.

När dataspelandet tog alla vaken tid - Andreas kunde sitta framför dataskärmen i mer än tio timmar varje dag - fanns det ingen tid att söka jobb. Relationer påverkades också, och livet handlade bara om dataspelandet.

- Jag åsidosatte hela mitt liv, berättar han.

Spelet han fastnade i heter Eve Online - ett enormt rymdspel på internet där spelaren får möjlighet att bygga upp ett eget "företag". Det var också vad Andreas gjorde, och som chef över 80 andra spelare fanns det inte tid till något annat.

- Det är ett väldigt krävande spel, med mycket sociala kontakter. Det handlar om att tillverka, sälja och frakta saker i rymden, att bevaka sitt territorium, att sköta det diplomatiska. Man går också med i allianser med andra "företag" för att skydda sig, berättar Andreas.

Men efter två år bestämde sig Andreas för att ändra på sitt liv. Han hade tidigare jobbat som bud, och nu tog han taxikörkort. I dag kör han buss för färdtjänsten.

Dataspelandet finns dock kvar där, även om Andreas lärt sig att hantera det. När han kommer hem från jobbet går han direkt till datorn, och alltid när han är hemma står datorn på.

- Men skillnaden mot tidigare är att jag faktiskt kan välja bort dataspelandet. Jag kan göra saker med min tjej utan att tycka det är jobbigt att jag inte får spela, och om jag kommer hem och inte vill spela så ringer jag till henne så att vi kan göra något annat.

Problemen uppstår när han är ensam - då är det återigen dataspelandet som gäller.

- Ibland ägnar jag fortfarande för mycket tid framför datorn, men eftersom jag har ett jobb blir det inte så mycket längre. Jag slår på datorn på lunchen, och så blir det några timmar på kvällen, säger han.

Är allt då negativt med dataspelandet? Nej, svarar Andreas. Det har gjort att han har vänner runt om i världen, och kommunikationen med andra spelare gör att han talar flytande engelska. Och, säger han, dataspelsberoendet var bara en biprodukt av alla andra problem han hade.

- Jag tror man måste sätta in det här i rätt perspektiv. Många ungdomar har nog en liknande situation i hemmet som jag hade, och det gör att de inte orkar ta sig igenom skolan. Har man det så är det väldigt lätt att fly in i dataspelandet.

- I dataspelet blir man del av en gemenskap och spelet blir ett surrogat för någonting annat. Här har man total kontroll, och det känns tillfredsställande när ens liv är kaosartat. Men dataspelet i sig självt är inte problemet, säger Andreas.

Andreas heter egentligen någonting annat.