Snökaoset som drabbade främst Nynäsvägen visar i alla fall en sak. Det är vägstandarden som avgör ifall trafiken ska fungera.

Väg 73 har varit Dödens väg i många år, nu byggs där ny motorväg, men den hann inte bli färdig till årets första och ständigt lika överras-kande vinterväglag.

I stället har förmodligen arbetena, med bitvis ännu smalare väg, bidragit till att tung trafik blivit stående och därmed gjort det omöjligt för övriga att ta sig fram.

Och en dålig väg under ett mäktig snöfall gör att vanliga felbeteenden får enormt genomslag:

• Fel fart. Man kan inte köra 110, inte ens 90 eller 70 eller 50, bara för att det står så på skyltarna. Det vanliga tramset om att skylla olyckorna på halkan är förstås inget annat än trams. Det är förare som gjort fel.

• Tungt. Tung trafik rullar fortfarande omkring på samma däck året runt. De fungerar helt enkelt inte i nollgradig halka och snö som inte hinner röjes undan – så där som det är varje gång snön överraskar Stockholmstrafiken –  och inte blir de bättre som nedslitna.

• Fel däck. Alltför många bilägare ”hinner” inte byta till vinterdäck, trots att alla vet att det första snöovädret slår till över regionen, om inte sista veckan i oktober så kanske andra eller tredje i november. Blir det is i botten, som på Nynäsvägen, är det dessutom bara dubb som biter.

• Övertro på tekniken. Antisladdsystemen, som nu är nästintill standard på nya personbilar, är precis som de låsningsfria bromsarna utmärkta säkerhetshjälpmedel. Om man inte intecknar deras effekt för högre fart eller yvigare körning.

Detta sagt måste man ändå undra varför ”snösvängen” ska bli ”tagen på sängen” den första snödagen varteviga år. Och blir kvar där; jag körde 73:an mitt på dan i går, på isvallar som borde varit nedsaltade för längesen.

Så vad ska den enskilde trafikanten göra nästa gång, när ställa bilen inte är något svar. Göra som jag brukar säga, ta med hjärna och vatten i bilen, och som vinterspecial varma kläder.