I hela valrörelsen 2006 gick Göran Persson omkring och spelade teater. Han planerade för koalitionsregering, men svarade i intervjuer att han "sökte mandat för en socialdemokratisk regering".

Det var alltså något han inte trodde på själv, och som för utomstående föreföll alltmer verklighetsfrämmande.

Vid sidan av en borgerlig allians som faktiskt hade lyckats övervinna sin kroniska splittring framstod kejsare Persson som naken i regeringsfrågan.

Min väg, mina val handlar i hög grad om just Göran Perssons egna beslut och, han har ju skrivit själv, väldiga beslutskraft.

Men när det handlar om regeringsfrågan beskrivs motståndet i partistyrelsen som ett avgörande hinder för hans tankar på en koalition med vänsterpartiet och/eller miljöpartiet.

Det är sant att det fanns, och finns, en stor skepsis mot koalitioner inom socialdemokratin, men Persson lyssnade ju långt ifrån alltid på partiopinionen.

Så varför valde han då att gå naken genom valrörelsen 2006? Av boken framgår att det delvis beror på att han ägnade sig åt gambling i sin sista valrörelse.

Ett av scenarierna på dokumentet i Perssons portfölj var nämligen en koalition åt höger, som i det tyska exemplet där socialdemokraterna regerar med kristdemokraterna.

Önsketänkandet innebar att efter ett borgerligt valnederlag skulle något eller några borgerliga partier finnas tillgängliga för en koalition. I det läget skulle socialdemokratin inte vara uppbunden i ett samarbete åt vänster.

Planen sprack och nu tvingas alltså Mona Sahlin försöka bygga rödgröna relationer, i hopp om att regeringsfrågan inte ska bli samma svaga punkt i nästa val.

Göran Eriksson

08-13 56 17

goran.eriksson@svd.se

Fler artiklar