I sina händer hade de små bananbladsbåtar med tända ljus, så kallade krathong. Enligt en thailändsk sed skickas båtarna ut i havet. I bananbladsbåtarna fanns en gul nejlika, djuprosa orkidéer, ett gult ljus och tre rökelsestickor. Vägen ned till vattnet belystes av facklor. Strax efter att bananbladsbåtarna skickats ned i vattnet släckte vågorna och vinden ljusen.

Den stillsamma ceremonin inleddes med att Birgitta Ågren, kanslichef för rådet för stöd och samordning talade.
- Alla kanske inte är helt nöjda med ceremonin, men jag hoppas att alla får åtminstone en dikt eller sång som känns alldeles rätt just för er, sade hon.

Fältartisterna stod för musiken. Bland annat sjöngs ”Vaggvisa för en orolig själ” och ”Ge mig handen”.
- Sorgen läker långsamt, men i alla fall läker den så småningom. Vreden lägger sig, men saknaden får vi alltid leva med, sade prästen Lennart Hamark, som ingick i ambassadens krisgrupp efter flodvågskatastrofen.

Gemensamt sjöng man ”Härlig är jorden” och ”Det gåtfulla folket”. I programbladet står det:
"För alla barn som omkom och som fortfarande saknas. För alla barn som saknar syskon och kompisar och för alla oss andra."
Minnesstunden avslutades med Abbas ”I have a dream”. Sedan vandrade man tillsammans ned mot havet.

En thailändsk städerska som följde ceremonin fick tårar i ögonen när hon såg tåget ned mot havet. Kanske blev hon påmind om de många thailändare som också dog i flodvågskatastrofen.
Sveriges ambassadör i Thailand, Jonas Hafström, var också med vid ceremonin. Han sände ut en bananbladsbåt till minne av en UD-anställd som omkom.
- Men det var många som jag tänkte på. Jag tycker att ceremonin var väldigt värdig och fin. Man har lyckats med att tillfredsställa många starka viljor.

På fredag nästa vecka hålls ännu en minnesceremoni i Phuket.