I stadsdelen Almgården röstade 25 procent av väljarna på sverigedemokraterna. Husen som är en rest från miljonprogrammet ligger ett stenkast från Rosengård. En väg, och numera ett valresultat, skiljer de båda områdena åt. I Almgården bor svenskar, arbetslösheten är ett problem och utbildningsnivån låg.

Här i Rosengård bor nyanlända flyktingar, människor som väntar på besked om de får stanna och alla de som varit här länge utan att bli en del av samhället.

18-årige Usman Rajab har bott här sedan han kom från Irak som tioåring. Hans pappa talar ingen svenska och Usman översätter.

– Vi vill inte sitta hemma. Min far var lärare och är utbildad
i Frankrike. Sen vi kom hit har jag hjälpt honom att skriva ansökningar utan resultat.

Sverigedemokraternas framgång är välkänd i Rosengård. På gårdarna pratar människorna om de på andra sidan vägen, de som vill att många Rosengårdsbor ska lämna landet.

– Det är fel att skötsamma invandrare pekas ut av rasistiska sverigedemokrater, säger Usman.

Enligt Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det ingen slump att sd är starkt i Sydsverige.

– I Skåne är synen på invandring negativare än norrut.

Samtidigt är 170 000 skåningar födda i utlandet och av dem var runt 150 000 röstberättigade i kommunalvalet. Något enkelt svar på varför motsättningarna är större här än i övriga landet finns inte. Den öppna arbetslösheten i Skåne ligger på 5,3 procent mot 4,6 i landet som helhet. Men på många platser där sd gått framåt är medellönen högre och arbetslösheten lägre än rikssnittet. Ett annat opinionsklimat än i övriga Sverige på grund av närheten till Danmark brukar nämnas. Dessutom är orter där sd vann mark tidigt ofta identiska med platser där nazismen bet sig fast under 1930-talet.

– Sd måste absolut bedömas utifrån sitt förflutna, säger Marie Demker.

Partiet har sina rötter i den rasistiska rörelsen Bevara Sverige svenskt (BSS) och hade under 1990-talet kopplingar till Vitt ariskt motstånd (VAM) och lät SS-veteraner valtala. Marie Demker understryker att sd inte är ett traditionellt missnöjesparti. Partiet skiljer sig drastiskt från allt annat på den svenska politiska kartan.

– Man talar inte om hudfärg, men väl om språklig och kulturell homogenitet. Men dagens sd är inte rasistiskt. Främlingsfientligt ja. Rasistiskt nej.

Redan vid valet 1998 siktade sd på en framtid i riksdagen. Fyra
år senare fick partiet mandat i knappt hälften av de skånska kommunerna. De lokala partistöden lades samman i en kassa tillsammans med lånade medel och donationer.

Inför årets val genomfördes en nationell kampanj i en omfattning som inte ens alla riskdagspartier har råd med. Nu är sd ett rikt parti med omkring 50 miljoner kronor att förfoga över under kommande mandatperiod. Fyraprocentsspärren och riksdagen är inom räckhåll 2010. Det har gått snabbt men inte unikt snabbt. Miljöpartiet gjorde samma resa på kortare tid och försvarar sin ställning. Men Marie Demker tror inte att sd når ända fram.

– Skälet är att det är ett enfrågeparti som vinner lokalt stöd på nationella frågor. I längden fungerar sånt inte utanför Skåne.

Anders Sannerstedt, universitetslektor vid Lunds universitet, har specialgranskat Skånepolitiken. Han är däremot övertygad om att sd:s goda organisation och ekonomi för partiet till riksdagen nästa val. Det enda hindret på vägen är om de etablerade partierna framgångsrikt bemöter sd i alla frågor som har med integration att göra.

– Jag vill till varje pris undvika att kalla en stor väljarandel för
rasister, men invandring är grundfrågan.

Att just Skåne är sd:s hemmaplan kopplar Anders Sannerstedt till en tradition med småpartier – ofta med invandrarfientliga punkter i programmet. Skånepartiet var först. Med krav på egen stat och förbud mot islam, allt framfört i närradio, blev ledaren Carl P Herslow en lokal maktfaktor under tre decennier. Men 2006 utraderades partiet efter kannibalism, uppätna av sd vars framgång i flera valkretsar exakt motsvarar skåps förluster. Men många nya sd-väljare kommer från riksdagspartierna.

– Se på moderaterna som var mot demokrati, och på vänsterns koppling till Stalin. Ett mörkt förflutet glöms lätt.

Också sd:s ledning hoppas att partiets tidiga historia ska vila i frid. Sten Andersson, sd:s första namn i Malmö, hann skaffa sig 20 års erfarenhet som riksdagsman (m) innan det skar sig. Han påpekar flera gånger att riksdagssatsningen är en självklarhet och att nazister och rasister är utrensade ur hans parti. För egen del utesluter han inte en kommunalrådspost och spricker upp i ett sällsynt leende när han säger:

– Jag visste att det skulle gå bra men detta slog alla förhoppningar.

Han berättar att sd är ett utpräglat och brett mittenparti. Ett parti som är ambivalent i sin inställning till fastighetsskatten, tror på kärnkraft, hårdare straff, många poliser och fler vuxna i skolan. Men enligt sd:s kändaste affischnamn och politiskt mest drivna medlem kommer partiet också i fortsättningen att koncentrera sig på invandringspolitik. Asylinvandringen ska anpassas till EU. En del människor som bor i Sverige men inte är födda här ska återbördas.

– Det enda som skiljer från riksdagspartierna är vi talar klartext och det vinner vi på, säger han.

Varför är ni starka just i Skåne?

– Av tradition.