Forskningen om dataspelsberoende är knapphändig, men kuratorer, psykologer och tonårsföräldrar vittnar om att problemet tycks växa.
– Vi vet ganska lite om effekterna och vilka psykologiska mekanismer som kan finnas, samt hur ungdomar och unga vuxna drabbas, säger Anders Stymne, utredare vid Folkhälsoinstitutet.

Myndigheten har fört samtal med regeringen på tjänstemannanivå om problematiken. I nästa månad kommer Folkhälsoinstitutet att lämna ett förslag till regeringen om en forskningssatsning, som ska klarlägga om dataspelsberoende är ett folkhälsoproblem.
– Ingen politiker på hög nivå har tagit i frågan. Vi måste stödja den lilla grupp som har svåra problem. De försummar arbete, vänner och familj, säger Anders Stymne.

Det finns ett fåtal behandlingshem som redan har börjat ta emot klienter som är spelberoende. Game Over i Linköping är den första institutionen som har skrivit kontrakt med en kommun.
– När föräldrar försöker gå in och begränsa spelandet möts de av en väldig aggressivitet. Den bilden har vi inte stött på bland andra spelberoende. Det kan bli slagsmål, säger Inger Lundberg, föreståndare och behandlare.
I höst ska Game Over ta emot tio familjer. Både föräldrar och unga deltar i behandlingen.
Elisabeth Gustafsson (s) är ordförande i omsorgsnämnden Linköping.
– Vi fick information om förtvivlade föräldrar som inte klarade av att hantera situationen. Barnen sa att de inte vill leva om de inte fick spela, säger hon.

Men någon kunskap om problemet fanns inte inom kommunen och därför beslutade nämnden att anslå pengar till Game Over.
– Får familjerna hjälp direkt tror vi inte att det blir kostsamt i framtiden för samhället. Vi måste arbeta förebyggande, säger Elisabeth Gustafsson.

Ytterligare ett behandlingshem finns i Älmhult, där man har börjat ta emot dataspelsberoende ungdomar.
– Varannan dag får vi förfrågningar från kommuner eller föräldrar, säger ägaren till Johangården, Anders Roos.
Hemmet har fem behandlingsplatser och filosofin går ut på att erbjuda klienterna alternativa fritidsintressen.
– Vi kan aldrig garantera att de inte blir beroende igen. Nätverket runt dem måste fungera, säger Anders Roos.
Det finns ingen studie på hur många svenskar som är dataspelsberoende. Organisationen Fair Play, som bland annat arbetar mot dataspelsvåld, pekar på att 40 000 personer kan vara beroende. Siffran bygger på amerikanska studier som jämförts med svenska förhållanden, så som landets datortätet.

– Det var 2001 som vi såg de första fallen men det är svårt att veta hur stort problemet är. Antagligen är mörkertalet stort, säger psykologen Owe Sandberg, som har behandlat omkring 150 ungdomar.
Enligt en enkätundersökning från intresseorganisationen Fair Play uppgav 14 procent av 1 000 tillfrågade föräldrar till 11–18-åringar att de känner sig maktlösa inför barnens spelande.
– Jag får bara se de värsta fallen. Oftast klarar de grundskolan men faller ur i årskurs ett i gymnasiet, säger Owe Sandberg.

Klienterna betalar 8 000 kronor för tio behandlingstillfällen genom kognitiv beteendeterapi. Owe Sandberg berättar om 25-åriga klienter som aldrig dejtat tjejer. Samtidigt pekar han på att föräldrar har varit ”möjliggörare”.
– Ett skräckexempel var en arbetslös kille vars pappa betalade hyran, mamman kom med mat och mormodern städade, säger han.

Vad är ett missbruk?
– När pojkarna inte går till skolan. De vänder på dygnet, sköter inte sin hygien och rummet ser ut som en knarkarkvart, säger Sandberg.