I Israel har artikeln lett till kraftiga fördömanden, och enligt AFP kommer Israel att framföra en formell protest mot Sverige på grund av publiceringen.

En talesman för det israeliska utrikesministeriet, Yigal Palmor, menar att historien är "rasistisk hysteri när den är som värst".

– Ingen bör tolerera en sådan demonisering med inslag av medeltida människoslakt som säkert uppmuntrar till hatbrott mot judar. Detta är en skam för yttrandefriheten, och alla svenskar bör utan förbehåll förkasta det, säger Yigal Palmor till Jerusalem Post.

Men chefredaktör Jan Helin försvarar publiceringen, och menar att artikeln i huvudsak ställer en fråga utifrån ett enskilt fall som journalisten Donald Boström blev förstahandsvittne till på Västbanken 1992.

Boström beskriver hur en palestinsk 19-årig pojke sköts ihjäl av israelisk militär. Hans kropp togs därifrån och fördes sedan tillbaka, också av militären. När han kom tillbaka var hans kropp uppskuren från magen och upp till hakan och sedan ihopsydd.

– Detta får hans familj att påstå att han är plundrad på organ. Jag tar inte ställning till om den uppgiften är sann. Däremot är frågan relevant: varför var den här pojkens kropp uppskuren och ihopsydd? Om svaret är att han är obducerad, varför är han obducerad när dödsorsaken är uppenbar? De två frågorna tycker jag att israeliska myndigheter har en skyldighet att svara på, säger Jan Helin.

Att bilden av den döde palestinske 19-åringen publiceras tillsammans med en bild på Levy Izhak Rosenbaum, som greps i juli i USA misstänkt för organhandel, beskrivs i israelisk press som en del i en antisemitisk kampanj i Sverige. Jerusalem Post intervjuar också Donald Boström som säger att han inte har några bevis för att pojkens organ verkligen är stulna.

– Varför publicerar vi detta nu? Jag konstaterar att det finns en kontext som gör Donald Boströms observationer från 1992 relevanta. Frågeställningen är relevant, säger Jan Helin om kopplingen till den gripne Rosenbaum.

Har du någon förståelse för de känslor och stämningar som har väckts i Israel?

– Jag tycker att det är ett omoget resonemang. Här finns en sakfråga och ett problem. Kan man inte svara på den frågan istället. Varför lämnas de här pojkarna tillbaka uppskurna och ihopsydda. Det är väl bättre att svara på den frågan istället för att påstå att frågan i sig är en del av en antisemitisk propaganda.

Han uppmanar de israeliska myndigheterna att inte ägna sig åt propaganda.

Den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har på ambassadens hemsida tagit avstånd från publiceringen med följande text: "Artikeln i den svenska dagstidningen Aftonbladet är chockerande och motbjudande för oss svenskar, liksom för israeliska invånare. Vi delar den bestörtning som representanter för den israeliska regeringen, media och den israeliska allmänheten uttryckt. Denna ambassad kan bara tydligt ta avstånd från det."

Agerandet ser Jan Helin som "otroligt pinsamt och ett klavertramp":

– Om det är så att UD inte står bakom det – vilket jag förutsätter – måste det få konsekvenser för ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier. När hon pratar är det Sveriges regering som pratar. Det är hårresande, oacceptabelt och pinsamt att på det viset försöka stryka en israelisk opinon medhårs. Det är inte hennes jobb. Hon är där för att försvara svensk yttrandefrihet och demokrati.

Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är förvånad över ambassadörens text, och kan inte minnas någon liknande händelse.

– Det är inte den uppgift som ambassadörerna ute i världen har att kritisera den svenska yttrandefriheten, för det gör ju vederbörande i det här fallet, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Hon tror inte att något liknande hade hänt om det hade handlat om något annat land.

– Det har genom åren varit svårt att diskutera Palestina-frågan överhuvudtaget. Ingen har velat bli beskylld för att vara antisemistisk eller rasistisk.

Carina Stensson

08-13 59 23

carina.stensson@svd.se