De heter Kenneth, Håkan, Per, Anders, Sven, Erik och Moritz. De är alla män, moderater och politiker i Robertsfors i Västerbotten. På de 15 förtroendevalda poster som partiet har i kommunen finns inte en enda kvinna. Lika tomt på moderata kvinnor är det i Överkalix och Älvkarleby.

Kvinnorna vill inte kliva fram, lyder förklaringen från Kenneth Isaksson (M), partiets gruppledare i fullmäktige.

– Jag har frågat flera stycken. Men man kan ju inte tvinga människor om de inte vill, säger han.

I Robertsfors har Moderaterna bara drygt 6 procent av väljarstödet. Det är en del av förklaringen till att många inte vill skylta med sin politiska hemvist, tror Kenneth Isaksson.

– Man blir lätt mobbad om man visar att man är moderat.

Det moderata kvinnoförbundet har låtit kartlägga den moderata representationen i ett jämställdhetsbokslut. Det handlar om hela den politiska kedjan, från riksdag och regering ned till minsta kommunala revisorsnämnd. På lokal nivå är läget ”illa” , konstaterar Magdalena Andersson, ordförande för M-kvinnor, och ”det duger inte att leta ursäkter”.

– Vi har stor anledning att gå hem och rannsaka oss själva, göra våra hemläxor, säger hon.

Vill Moderaterna vara ett brett parti som gör anspråk på att representera hela befolkningen återstår mycket att göra, enligt Magdalena Andersson.

Bara i 21 av 290 kommuner lyckas partiets kvinnor uppnå jämställdhet. På övriga orter har de en representation under 50 procent.

Men en situation där kvinnor och män delar helt lika på posterna är en ”utopi”, menar M-kvinnor. Ur jämställdhetssynpunkt är en fördelning på 40/60, åt endera hållet, godtagbar menar Magdalena Andersson, och hänvisar till att SCB använder sig av det måttet.

Den ambitionen når partiet både i riksdag och regering och på regional nivå, även om variationerna är stora. I Värmlands läns landsting är bara var tredje politiker en kvinna.

Men på kommunal nivå är det sämre ställt. Andelen kvinnor är bara 36 procent. I över 200 kommuner tar manliga politiker hand om mer än 60 procent av posterna. I bara tre kommuner, med Mönsterås som klar listetta, lyckas m-kvinnor uppnå ett sådant resultat.

M-kvinnor har tidigare visat att M-männen dominerar på topposterna i kommunerna. Den nya kartläggningen bekräftar den bilden. På den tyngsta posten, ordförande i kommunstyrelsen, är nästan åtta av tio män. Tittar man på alla kommunala ordförandeposter blir siffran sju av tio. Detsamma gäller förtroendeposter internt i partiet.

Statsvetaren Katarina Barrling Hermansson, som forskat om partikulturer, menar att partiernas rekrytering påverkas av deras normer.

– Moderaterna tenderade att högre värdera egenskaper som man ofta förknippar med män, säger hon.

”Ett strikt professionellt, ganska distanserat sätt” att beskriva politiska frågor uppskattades. Mer känslomässigt tal betraktades med misstänksamhet.

– Det finns något i kulturen som missgynnar kvinnor i Moderaterna jämfört med andra partier.

Det har visserligen skett ett förändringsarbete inom M på senare år, men Katarina Barrling Hermansson påminner samtidigt om att partikulturer är ”trögrörliga”.

Med ett år kvar till valet är M-kvinnornas jämställdhetsbokslut tänkt att bli en moderat ”ögonöppnare”. När lokala poli- tiker får svart på vitt hur det ser ut i den egna kommunen kommer man att arbeta för att inte längre vara ”sämst i klassen”, tror Magdalena Andersson.

Jämställdhetsbokslut har genomförts av statsvetaren Mikael Gäfvert, pol mag, på uppdrag av M-kvinnor.

Katarina Barrling Hermanssons bok heter Partikulturer: kollektiva självbilder och normer i Sveriges riksdag (Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis)

Lena Hennel

08-13 51 12

lena.hennel@svd.se

Fler artiklar