Naturligtvis var det inte Daniel Westlings dag på Öland på tisdagen.

Det var Victoria Ingrid Alice Désirée som fyllde 32 år. Men frågan, den stora, har varit en enda. Koncentrerad till två ord: KOMMER HAN? Och jo, han kom, blivande prins Daniel.

Inte för att han fått kungens tillstånd eller något sådant trams. Familjens godkännande, erkände han själv med ett blygt leende, fick han redan i samband med förlovningen. Nu handlar det mer om att han måste ta hänsyn till sitt hälsotillstånd, till dagsformen.

- Men jag känner mig helt fit for fight, absolut.

Som ettåring hade kronprinsessan rutig klänning med smock. I går bar hon en vacker syrenfärgad, till glädje för småflickorna som stod och väntade med blåklockor i hand, de som förtjust insåg att färgerna gick så bra ihop.

Bredvid stod Daniel Westling, lika stolt som när de satt i soffan på Slottet – då bar hon också lila - och tillkännagav att han friat och att hon sagt ja, fem glädjestrålande gånger.

Nu sträckte hon sig efter hans hand, sa att det var toppen att äntligen få fira denna dag tillsammans, också officiellt. Och i de täta folkleden, enligt Sollidens egen polis Sven Stenson var det publikrekord, minst 4 000 besökare, hurrade man och ropade grattis.

Man kan tycka vad man vill om att Sverige har ett kungahus.

Men den som trängts längs ett vanligt blått rep, inhandlat hos Lantmännen, och sett landets blivande regent gå runt och krama folk och ta emot plasthalsband enligt säkerhetsregler som väl inget annat land skulle ha godkänt – ja, den har känt en fläkt av den svenska folksjälen.

Allt medan bandet Bara Mässingen spelade bossanova och pappa kungen, som inlett firandet med att stämma upp ett fyrfaldigt leve, log i kapp med drottning Silvia, klädd i pistagefärgad kavaj.

Nej, något utrymme för frågor blev det inte. Min undran vad Daniel Westling gett sin blivande hustru i present fick det enkla svaret:

– Det är en hemlighet.

Fast ett ögonblick kändes det som om han övervägde att svara, än är han inte helt slipad i kunglig tystnad och diplomati.

Att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel vet vad kärlek är, det syns. Även om man står i en nästan klaustrofobisk trängsel. Men den som genomgått ett livsnödvändigt ingrepp, det är mindre än två månader sedan han fick sin pappas ena njure, han vet också – liksom den som finns bredvid – att kärlek och rädsla går hand i hand, är omöjliga att skilja åt.

Det var nog det som också kändes på Solliden i går, när hon sträckte sin hand efter hans.

Och när kung Carl XVI Gustaf strök sin dotter över armen var det inte svårt att gå 32 år tillbaka i tiden, till den 14 juli 1977, när meddelandet kom att drottning Silvia nedkommit med en dotter klockan 21.45.

En liten flicka som var 50 centimeter lång och vägde 3 250 gram. Visserligen av kunglig börd men annars en alldeles vanlig Normalbaby vad gäller vikt och längd. Förlossningen skedde på Karolinska sjukhuset men vi som passerade slottet runt midnatt – och visste vilka fönster som var kungaparets dåvarande privata bostad – såg att det lyste.

Och morgon efter sköt jagaren Småland salut med 21 skott från Skeppsholmen, man höll tacksägelsegudstjänst och extra konselj och dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin sa att det var en mycket söt flicka.

Med tanke på hans vanligtvis måttfulla användning av adjektiv kunde alla genom detta kraftfulla uttalande förstå att kungaparets första barn måste vara osedvanligt välskapat. Vilket snart visade sig vara sant.

På tisdagskvällen fortsatte firandet på Borgholms idrottsplats, där sju stolar stod tomma i väntan på hedersgästerna.

Först kom årets Victoria-stipendiat, skidskyttedrottningen Helena Jonsson. Sedan kom hästekipaget som kört från Solliden med födelsedagsbarnet, hennes föräldrar och syskon.

Plus Daniel Westling. Alla ni som såg programmet i tv i går kväll måste ha sett, de hade en kamera rakt framför sig, hur förlovningsparet smög sig till en förälskad blick och en hastig handtryckning – fast mest viskade Daniel Westling med sin blivande svåger Carl Philip som satt på hans andra sida.

Att Mark Levengood, som för fjärde gången ledde det tv-sända födelsedagsfirandet, kallade ölänningarna för gotlänningar och Borgholm för Bornholm fick kungen att le, han mindes måhända hur lätt det är att säga fel.

Resten var fest och glädje och sju hedersgäster som klappade takten, kronprinsessan Victoria mest.

Malena Ernman, en av kvällens artister, hade ägnat dagen åt att baka en födelsedagstårta tillsammans med döttrarna Greta och Beata. De ville absolut ge kronprinsessan en present, om de sen vågade överlämna den blev en annan historia.

Malena Ernman hade inte ens övervägt att göra en kupp, som Kjerstin Dellert när hon brast ut i Å Carl Gustaf, inför kungaparets bröllop en gång.

– Jag har kuppat tillräckligt i år, sa hon några timmar före föreställningen, mitt i tårtbakandet. I kväll vill jag bara stå stilla och sjunga vackert.

En av sångerna var Min plats på jorden, till födelsedagsbarnets ära, hon som älskar sitt Solliden.

Det var också på Öland som Silvia Sommerlath avslöjades när hon åkte bil tillsammans med mannen som hon råkat träffa på OS i München, han som visade sig vara kung. Snart slapp hon huka i bilar, precis som Daniel Westling nu kommit ut ur skuggorna och tagit sin blivande hustrus hand.

När festen var över på Borgholms idrottsplats drog sig kungafamiljen tillbaka. Grindarna till Solliden stängdes, privatlivet tog över.

Fram till bröllopet är det bara 340 dagar, om jag räknat rätt. Plus den ljumma födelsedagsnatt när vinden svepte över Alvaret och vågorna kluckade mot familjens badhus nere vid Kalmar sund, där kronprinsessans födelsedagsfest brukar sluta.

Karin Thunberg

08-13 50 00

karin.thunberg@svd.se

Fler artiklar